41 (Illustrerad svensk litteraturhistoria / 5. Romantiken)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genombrottets närmaste förberedelser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

barndomens joller, jämfört med den fullmogna mannens styrka.» Men
— tillfogar hari ursäktande — »kanhända skulle en noggrann
undersökning i andra länders äldre litteratur upptäcka en ännu tyngre
massa av oläsbart skräp, än den man finner hos Dalins föregångare,
ehuru outtröttliga de också varit.»

När man läser denna avhandling och de av Svenska akademien
under 1800-talets första årtionde prisbelönade dikterna, får man
onekligen ett starkt intryck av en litterär revolutions nödvändighet.
Redan mycket tidigt hade Hammarsköld en känsla härav. Så tidigt
som 1804 skrev han till Livijn: »Min första kärlek, min första
entusiastiska beundran var Eleonore, den andra egnades vitterheten.
Jag vet ej, vilken jag innerligast tillbett, men jag vet, att jag av
båda är förskjuten. Men jag är dock nöjd: mitt fosterlands poesi
skall ändå drivas till en högre, en fullkomligare grad. Och den, som
förer henne till denna höjd, är min varmaste, mest älskade vän, är
min Livijn.... Hur glad är jag ej, att du egnade dig åt
skaldekonsten. Vår svenska poesi behövde en välvning, om något behövde
den, och du är den man, som skall utföra den, du skall bliva den
svenske Goethe.»

Livijn.

I våra dagar kunna vi ju le åt den nittonårige studentens fantasi
om den svenske Goethe. Men vi skola tänka oss in i situationen.
Livijn, vilken liksom Hammarsköld läst de då så populära
rövarromanerna, uppträdde såsom en Stürmer und Dränger, söndersliten,
våldsam, ironisk, bizarr, radikal i politik och religion. Det var den
tidens genityp, och det var därför ej så märkvärdigt, att han
imponerade på den fyra år yngre studenten. Sina litterära idéer fick han
från den mera beläste Hammarsköld och började nu skriva — metriska
dikter, balladen Gråmunken, det romantiska skådespelet Hafsfrun
m. m. I regeln stannade det vid utkast och planer, men man kan
förstå, att Hammarsköld, som alltid erkände sin egen oförmåga som
poet, råkade i förtjusning över att se sina teorier omsatta i dikt.
Det låg något av fadersstolthet i denna beundran. Men Livijn blev
aldrig, vad hans vän hade drömt. Han saknade just den egenskap,
som var den mest tilltalande hos Hammarsköld: den lågande
entusiasmen.

1805 hade han avlagt juridisk examen och 1808 blivit auditor vid Skaraborgs
regemente, och nu avslöjade sig der Stürmer und Dränger såsom en ganska
banal rummelkurre, vilken trivdes förträffligt med det råa knektliv, som han förde.
Till sin djupa smärta måste Hammarsköld erkänna, att han missräknat sig på
vännen, och på nyåret 1810, då striden mot den gamla skolan utbrutit, skrev han
till honom ett brev, fyllt av den djupaste indignation. Det målar förträffligt
Hammarskölds egen karaktär, förbannad — skriver han — »vare den stund, då du

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0065.html

		Illustrerad svensk litteraturhistoria / 5. Romantiken / 41 (1926-1932) Author: Henrik Schück, Karl Warburg Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|