- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden /
572

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franzén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sammanblandning av keltiskt och nordiskt hade redan hos Klopstock den
nordiske »skalden» förbytts till en keltisk »bard».

Efter den första strofen kommer antistrofen, som skildrar huru
bardernas sång tystnar. I stället tändas klostrets lampor och spöken
vinka med blodiga kors i handen — det är medeltidens natt, som
nu breder sig över världen. I Södern hade emellertid — så
fortsätter dikten — renässansens nya dag grytt. Till Sveriges
runohällar nådde dock knappt en strimma, och ingen skald förmådde
att i riddarsalen tolka glömda bragder. Först vid Kristinas hov
började åter diktens blommor att spira — »ack, men frosten nöp»
dem i sin knopp», och det rent nordiska kom ej fram:

Fåfängt du med myrt och lager kröner
Thules klippor, främmande Camén!
        Nej, en egen krans dess söner
Bryte sig i snön av gran och en,
Sjungande om gasten, som kring fjällen
        Svänger Karlavagnens hjul,
Och om spöken, som i norrskenskvällen
Stiga vita upp ur gravens skjul,
        Och om älvor som i gräset,
Medan månen skimrar över näset,
        Ringvis dansa, silverblå
                Glada, lätta, små.


Den nästa strofen, den sjätte, var den först nedskrivna, och det var
ur den, som hela dikten sedan växte fram. Det var — säges det
här — i Hellas, som diktkonstens blomsterband först knötos, till
dess att bladen liksom genom en storm i lunden spriddes ut åt
olika håll. Dalin sökte fåfängt att samla dem, men hans snilles låga
blev »blott en lusteld vid Lovisas tron»; skytens sång var ännu för
sträv, och gallernas lätta språng kunde nordbon ej efterhärma. Men
så kom Cypri son (Creutz), och han förstod, vad de föregående ej
förstått: att sammangjuta helleniskt och nordiskt, och i Bores land
skapade han därigenom en ny skönhetsvärld. Så mynnar dikten i
de sista åtta stroferna ut i en poetisk karakteristik av Creutz’ diktning.

Här hava vi således romantikens stora genombrott, förberett av
Oxenstierna, Kellgren, Thorild och Lidner, och denna romantik är
nu förenad med den nyklassicism, till vilken vi funnit ansatser hos
Sergel, Ehrensvärd och Adlerbeth, samt med den göticism, som
vi spårat hos Gyllenborg och Oxenstierna. Sången över Creutz är
således den brännpunkt, där århundradets alla moderna strömningar
samla sig. Och denna dikt skulle nu bedömas av den akademi,
vars främste smakdomare Leopold var.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0657.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free