Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franzén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammanblandning av keltiskt och nordiskt hade redan hos Klopstock den
nordiske »skalden» förbytts till en keltisk »bard».
Efter den första strofen kommer antistrofen, som skildrar huru
bardernas sång tystnar. I stället tändas klostrets lampor och spöken
vinka med blodiga kors i handen — det är medeltidens natt, som
nu breder sig över världen. I Södern hade emellertid — så
fortsätter dikten — renässansens nya dag grytt. Till Sveriges
runohällar nådde dock knappt en strimma, och ingen skald förmådde
att i riddarsalen tolka glömda bragder. Först vid Kristinas hov
började åter diktens blommor att spira — »ack, men frosten nöp»
dem i sin knopp», och det rent nordiska kom ej fram:
Fåfängt du med myrt och lager kröner
Thules klippor, främmande Camén!
Nej, en egen krans dess söner
Bryte sig i snön av gran och en,
Sjungande om gasten, som kring fjällen
Svänger Karlavagnens hjul,
Och om spöken, som i norrskenskvällen
Stiga vita upp ur gravens skjul,
Och om älvor som i gräset,
Medan månen skimrar över näset,
Ringvis dansa, silverblå
Glada, lätta, små.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
