Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Franzén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stora skapelsedikt. Hans förmåga att i några strofer måla ett
fantasilandskap och giva stämning är rent underbar — då han skrev denna
dikt var han ju blott tjugo eller tjugoett år:
Redan hann sin purpurslöja
Över cederskogen höja
Tidens sjätte dag.
Guldbevingad, över bäcken
Fjäriln flög till rosenhäcken,
Kysste dess behag.
Pärlan sken i vattnets spegel,
Vita glänste svanens segel
I ett skuggrikt sund,
Vinet glödde rött i druvan,
Öm och menlös lekte duvan
Uti Edens lund.
»Men den högsta skönhet feltes i naturen, till dess människan ur
gruset hov sitt anlete i ljuset», och inför människoanletets fägring
fördunklades allt annat i naturen. Det är denna skönhet, som ger
oss beviset för Guds existens och för själens odödlighet. Ateisten,
enligt vilken det är slumpen, som givit ordningen åt tingen,
behöver blott träda fram till källan, spegla sitt anlete i denna, och
han skall rodnande erkänna sin villfarelse. Och lyft min Selmas
morgonhuva, skåda hennes anlete, detta mästerverk uti naturen —
skulle denna själens larv i dödligheten icke gå till evigheten?
Selma! Än i himlens salar,
Än i Elyséens dalar
Får jag se på dig.
Dikten, som börjat med ett inslag från Milton, mynnar således,
såsom i Nya skapelsen, ut i en hyllning åt den älskade, och liksom
hos Kellgren är det hon, som »av skönhet och behagen en ren och
himmelsk urbild ger». Detta ideella svärmeri för det sköna, vilket
ytterst återgår till Shaftesburys platonism, blir nu för den nya tiden
bryggan, som leder tillbaka till religionen. Leopolds generation
hade på moralens väg sökt nå dithän, men hade knappt lyckats.
Det unga släktet, romantikernas, lockas framför allt av den kristna
religionens skönhet, och för denna nya skönhetskult går Franzén i
spetsen liksom samtidigt madame de Staël och Chateaubriand i
Frankrike. Och denna väg ledde till målet. Att han så kunde slå an
på samtiden, berodde till en del nog också på hans verskonst.
Frihetstidens vers hade varit stel, nästan blott jambisk, och det
ojämförligt mest använda versmåttet hade varit alexandrinen;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0654.html
