Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Den eftergustavianska tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Journal för allmänna uplysningen och sederne. Denna blev i
Silverstolpes tidskrift utsatt för en fullkomligt mördande kritik:
»Ett sällskap, som döljer sitt föremål och sina ledamöter, med ett
ord: ett ordenssällskap — detta förefaller oss, som om man skulle
lova oss en journal för den allmänna upplysningen genom
mörkret... Det minsta, man tycker sig kunna befara av sådana
hemliga inrättningar, är charlataneri.» I fribyggarnas journal »finnas
flera stycken, som äro rent av brott emot sunda förnuftet och
smaken. Man har t. o. m. möda att uppleta några, som hinna
upp till medelmåttan.» Fribyggarna försvarade sig med
indignation, men 1798 upphörde deras tidskrift, ehuru själva sällskapet
ända till våra dagar fortlevat, om än i fullkomlig obemärkthet.
Adlersparres Läsning.
Samtidigt med Silverstolpes Journal började en annan likartad,
nämligen Georg Adlersparres Läsning i blandade ämnen. Utgivaren
— den minst sympatiske av »1809 års män» — hade 1794 såsom
ryttmästare tagit avsked ur krigstjänsten och ägnade sig sedan åt
litteraturen, för vilken han alltid, trots en fullständig brist på
originalitet, varit intresserad. Litterärt stod han på den gamla
ståndpunkten, och särskilt äro hans överdrivna smickerbrev till Leopold
nästan motbjudande att läsa. 1795 hade han börjat med en
tidskrift, Läsning för landtmän, som emellertid hade ett väl ensidigt
program, varför han 1797 utbytte den mot Läsning i blandade ämnen,
som fortsatte till 1801. Med sig förenade han författare som
Leopold och Axel Gabriel Silverstolpe, varjämte även Gyllenborg, fru
Lenngren, Oxenstierna, Adlerbeth och Franzén bidrogo. Ämnena
voro ytterst växlande, från poesi till Förslag till fähusbyggnad och
utfodring, men genom den mera populära formen vann Läsningen
en större publik än Silverstolpes mera tyskt vetenskapliga Journal.
Någon fast ståndpunkt i den brännande frågan för eller mot Kant
intog Läsningen icke. Leopold var en ivrig motståndare till den
nya filosofien, men en bland de flitigaste medarbetarna, prosten
magister Åström, var däremot en ivrig kantian, och för
kantianismens popularisering hade särskilt Åström stor betydelse. Både inom
nationalekonomien och tryckfriheten hyllade Läsningen liberala
åsikter, så vitt dylika kunde få uttalas; med skönlitteraturen
sysselsatte den sig däremot mindre, än man kunnat vänta, och gjorde
här i varje fall ej några nya insatser. Från 1801 till 1809 utkommo
inga nya tidskrifter, som fingo någon egentlig tillvaro, och dessa
år förtjänade, som man redan härav finner, med full rätt det namn,
de fingo: litteraturens järnår.
Filosofien.
Under tiden från Gustav III:s död till århundradets slut hade
emellertid en viktig insats gjorts: Kants filosofi hade blivit bekant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0593.html
