Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Den eftergustavianska tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
boktryckaren stånda samma ansvar som författaren, varjämte
beträffande straffen 1774 års förordning återupplivades. De nya
tidningarna fingo därför en kort livslängd. Werlds-Borgaren upphörde
redan i slutet av 1792, Välsignade tryckfriheten, Medborgaren och
Människjo-Wännen året därpå, Patrioten i början av 1794.
»Warningen» åtföljdes sedan av speciella förbud; ett dylikt utfärdades i
december 1793, i vilket tidningarna förständigades att blott införa
vissa angivna underrättelser från Frankrike, och några månader
senare förtydligades detta därhän, att de förbjödos att meddela
utdrag ur Frankrikes och Förenta staternas konstitutioner eller göra
några reflexioner rörande dessa. I samband därmed gjordes
justitiekansleren till censor över pressen. Denna ljusskygghet utsträcktes
även till religionen. I september 1795 stod en artikel i
Extra-Posten: Märkvärdigt ställe hos den gudsmannen Mårten Luther.
Artikeln i fråga förklarades innehålla »uppenbara smädelser emot vår
sanna och heliga läras trosartiklar, förenat med sådana spefulla uttryck
mot en man, vilken den evangeliska lutherska kyrkan och
församlingen är skyldig den oinskränktaste vördnad och erkänsla».
Extra-Posten blev med anledning härav indragen, och tidningen upphörde —
förargligt nog var artikeln verkligen en översättning från Luther.
Svenska akademiens suspension.
Förmyndarregeringens frihetsfientlighet och godtycklighet röjde sig ock i
dess förhållande till Svenska akademien. Naturligtvis var denna redan under
Reuterholms korta liberala tid illa anskriven hos storvisiren, då akademien ju
till större delen bestod av gustavianer. Och ännu sämre blev dess ställning,
sedan Reuterholm blivit reaktionär, under det att akademiens sekreterare och
ledande kraft Rosenstein stämplades såsom »jakobin». Honom kunde man
likväl icke bliva av med, enär han av Gustav III satts till konungens
informator, men Armfelt skickades såsom minister till Italien, Schröderheim såsom
landshövding till Uppsala, Nordin till sitt lektorat i Norrland, och Zibet
förvisades från huvudstaden, efter högmålsprocessen även Gyldenstolpe.
Akademien i Stockholm hade således blivit betydligt decimerad. Emellertid torde
den fåfänge Reuterholm hava kunnat försona sig med akademiens jakobinism,
så vida denna hedrat honom med ett inval. Akademien var emellertid nog
rakryggad att — för att begagna Adlerbeths ord — »hellre begå en
oförsiktighet än en låghet», och Reuterholm blev förbigången. Förloppet var
följande. Den 15 februari 1794 blev en plats ledig efter biskop Celsius, den 24
april en annan efter Axel von Fersen. Efter den förre valdes Tingstadius,
efter den senare Axel Gabriel Silverstolpe, och Reuterholms förhoppning att
bliva »octodecemvir» hade således slagit fel; vid det förra valet fick han blott
två röster, vid det senare en. Däråt var emellertid ingenting att göra. I
februari 1795 höll Tingstadius sitt inträdestal, vilket icke kunde giva
anledning till någon anmärkning. Annat blev det den 4 mars, när Silverstolpe tog
sitt inträde. Han hade tillhört den liberala oppositionen under Gustav III,
var en genomhederlig, modig, ehuru ganska dogmatisk »jakobin» — för att
begagna den Reuterholmska terminologien — och med sina åsikter stack han
icke under stolen. Han uttalade sig mot Karl XII:s envälde, prisade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0582.html
