Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Teater och drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom trogen, men han får veta det för sent. Han har redan tagit
gift och dör: »Elvire ger till ett skri och kastar sig över hans kropp»,
Belmir lyfter handen mot himlen och ridån faller.
Gustav III, denne så hängivne beundrare av den fransk-klassiska
tragedien, slutade således med att bana vägen för det romantiska
dramat, och hans sista stycke har redan en viss likhet med
Riddartornet. En föregångare hade han haft i Lidner, vars Erik XIV han
då ännu ej kunde »goûtera».
Wallenbergs Susanna.
Innan vi sluta den gustavianska tragediens historia återstår ett
egendomligt drama, om vars plats i den litterära utvecklingen tvistats,
nämligen Wallenbergs 1778 tryckta Susanna, som året därpå
uppfördes på Humlegårdsteatern. Levertin, som dock blott i
förbigående yttrat sig om stycket, ansåg, att Wallenbergs mening varit
att skriva »en reguljär tragedi i den franska smaken», ehuru en
folklig känsla bryter igenom den konventionella stilsträngheten och
»gör Wallenbergs naiva skådespel om den kyska Susanna, de lystna
gubbarna och den ärlige Jojakim till en troskyldig nordisk lovsång
över den äktenskapliga trohetens helgd». Lamm däremot räknar
Susanna till den borgerliga »dramen», och Mortensen, till vilken
Warburg anslöt sig, ser häri »ett blanddrama, vilket uppvisar
inflytanden icke blott från fransk tragedi (närmast från Voltaire) utan
också från Köpmannen i London och Shakspere.» Att Wallenberg
här åtminstone velat åstadkomma, icke en reguljär fransk tragedi,
utan något nytt, framgår av företalet: »Ämnet, ehuru fullt av de
vackraste tragiska belägenheter, är dock i vissa omständigheter så
nära besläktat med det komiska, att därav icke gärna kunnat
beredas annat än ett blandat slag eller det man kallar tragikomedi,
en art av skådespel, som ofta och med framgång blivit försökt på
främmande orter, mest under namn av drama, såsom ock detta
kallas.» Härav framgår otvetydigt, att Wallenberg ville, att hans
Susanna skulle betraktas såsom något mitt emellan tragedi och
komedi. Det fanns två vägar att sammansmälta dessa. Den ena
hade valts av engelsmän och spanjorer och var att i samma drama
förena patetiska och komiska element. Den andra vägen var att
från tragedien låna den patetiska handlingen och från komedien
det lyckliga slutet. Denna väg hade valts av fransmännen. Redan
före Diderot hade lustspelet upphört att vara roligt: så hos
Destouches och Nivelle de la Chaussée, och med Diderot hade gränsen
mellan tragedi och komedi utplånats. Den nya hybriden fick namnet
»drame». Av Wallenbergs företal synes obestridligt, att han själv
ville, att Susanna skulle betraktas såsom en »drame». Någon komik
förekommer icke i stycket, inga komiska repliker, karaktärer eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0570.html
