- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden /
477

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teater och drama

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gammalmodiga, att de vanställde aktörerna och gåvo dem intet behag».
Och om Atys: »Aktriserna voro klädda nästan som grekiska statyer
och aktörerna likaledes. Baletterna voro så vanställda och
utspökade, att man märkte varken grace eller taille. Med ett ord:
publiken hade
utvisslat pjäsen, om
det ej varit för
respekt mot
konungen. Denna pjäs
hade likväl haft
stor framgång på
franska operan i
Paris, men hon blev
bortskämd i
Stockholm genom
kostymerna. » I Gustaf
Wasa sökte
konungen att genomföra
denna
kostymtrohet, och därvid
hade han Kellgren på
sin sida.

illustration placeholder
Carl Stenborg och Elisabeth Olin i Orphée och Euridice på

Bollhusteatern.

Oljemålning av P. Hilleström. Kungl. Teatern.

Gustaf Adolph och Ebba Brahe.



Med Gustaf Wasa
hade den gustavianska
operan nått
höjdpunkten. Två år senare, i
januari 1788,
uppfördes en annan opera,
också med nationellt
ämne, Gustaf Adolph och Ebba Brahe, en av Kellgren gjord omarbetning av
Gustav III:s förut spelade prosadrama. Musiken skrevs av abbé Vogler, men
operan slog icke an, och man kan förstå detta. Kellgren var här tvungen att
nästan i detalj följa konungens plan, och detta beroende tryckte ned honom.
För själva operan finnes visserligen konungens plan kvar, blott vad andra akten
beträffar, men i handlingens gång, i scenernas anordning och även i detaljer
återger operan nästan slaviskt prosadramat. Någon god inspirationskälla var
detta knappast. Levertin finner väl, »särskilt i Gustav Adolfs repliker,
vändningar av verklig skönhet», men dessa torde vara mycket tunnsådda, och i
regeln möter man ett rent avskyvärt bokspråk, som starkt skiljer sig från det
vida ledigare, som konungen använder i Helmfelt och Frigga. Då Gustav Adolf
underrättar Sparre om, att han tänker gifta bort Karl Filip med den danske
konungens syster, sker detta med orden: »De la Gardies segrar ha berett för
Karl Filip en tron och kungens i Danmarks syster går att den med honom
dela. Kristian, fast kriget oss skiljer (jag måste det bekänna), har en ädel
själ, han känner mitt hjärtas tillstånd och vill det ej tvinga, och jag, med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0544.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free