Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Teater och drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verser, författade av Oxenstierna. I augusti hölls på Ekolsund ett stort
tornérspel, som varade i tre dagar och vid vilket konungen i spetsen för sex riddare
kämpade mot hertigen, också i spetsen för sex riddare. Vid skildringen av
dessa »upptåg» tror man sig nästan förflyttad tillbaka till barockens tid, till
Kristinas och Stiernhielms dagar, och dessa hovfester kasta onekligen en viss
belysning även över den mytologiska opera, med vilken man nu börjat.
Dramer spelade vid hovet på 1770-talet.
Men konungen hade ock, såsom ovan blivit antytt, ett mera
allvarligt syfte med sin nya skapelse. Av sin moder hade han ärvt
smaken för teatern, och denna var för övrigt gemensam för hela
tiden — man behöver blott erinra sig Goethes teaterroman Wilhelm
Meister; man levde nästan mera för teatern än i verkligheten.
Gustav III hade redan som barn slukat hela den populära franska
dramatiken och även själv skrivit några pjäser. Hans dröm var
helt visst att skapa ett svenskt drama, och vägen till detta ansåg
han böra gå genom operan. Utan tvivel återger Ehrensvärd här
hans tankegång. Man hade ännu icke något hyfsat teaterspråk,
»tragedien var tröttsam, odräglig att uthärda, komedien var plump,
full av arlekinsinfall och urmodig till nuvarande seder». Man beslöt
därför att börja med operan, »man vänjer sig härigenom småningom
vid språket, man minskar dess hårdhet genom en intagande musik,
man finner ord och uttryck småningom lindrigare, man torde finna
de tjänligaste, och småningom ingår man en förlikning med sitt
språk». Uppslaget till ett dylikt svenskt drama på ett mera
kultiverat språk kom från hovet. Vi minnas de ingående
språköverläggningar, som höllos i Lovisa Ulrikas Vitterhetsakademi, minnas
också, huru akademiens sekreterare Sotberg med tanke just pa
språket översatt Voltaires Zaïre. För att fira konungens födelsedag
den 24 januari 1774 lät änkedrottningen då på rikssalen uppföra
denna tragedi; de uppträdande tillhörde alla hovet, hertig Karl,
greve Carl von Fersen, fröken Ehrensvärd m. fl., vilka samtliga voro
förträffliga skådespelare. Såsom efterpjäs gavs ett svenskt original,
ett »proverbe dramatique», Solen lyser för hela verlden av C. H.
Flintberg. Konungen blev överförtjust, Sotberg fick en
briljantring, och Flintberg utnämndes till poëte de la cour med en pension
på 1,800 daler och fri bostad. Föreställningen gavs inför en
tämligen stor publik, över tre hundra personer, av vilka flera icke
tillhörde hovet. Framgången gjorde, att föreställningen ånyo
upprepades den första februari — för att citera Gjörwell — såsom »en
slags représentation académique, varvid man granskade allt, vad till
språket och spelet hörde. Resultatet blev, att svenska språket är
ganska dugligt för teatern.» Därpå följde ännu en tredje
representation, och efter denna skrev Gjörwell: »Språket vinner på hovet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0521.html
