Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lidner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Viktigare är ett annat tyskt inslag. I Medea förekomma på ett par
ställen (I, 2 och III, 2) några inlagda stridssånger, bland dem en av
det svenska 1700-talets mest fulländade dikter (O yngling, om du
hjärta har). Dessa stridssånger stå emellertid i ett ytterst lösligt
sammanhang med operans handling, och det lider icke något tvivel,
att han fått uppslaget från den särskilt i Göttingen populäre Klopstock,
som i sina patriotiska dramer, Hermannsschlacht samt Hermann und
die Fürsten, inlagt dylika »bardsånger». Mer än själva uppslaget har
han dock ej fått, ty det nationella patos och den germanska bardklang,
som äro det kännetecknande för Klopstock, återfinnas helt naturligt
ej i Lidners Medea. Det första utkastet till Medea — vare sig detta
någonsin blev nedskrivet eller ej — stammar därför nog från Göttingen.
I Paris tillkommo andra impulser. Av Creutz sattes han där att arbeta
på en opera, på teatern åhörde han flera dylika, av vilka särskilt
Glucks böra hava slagit an på honom. Vidare såg han en tragedi av
Racine-imitatorn Longuepierre med detta ämne samt en
pantomimbalett, Médée et Jason, av Noverre, där Gaetano Vestris »dansade»
Jasons parti. Från båda har han tagit intryck, och särskilt har han
från det senare stycket fått uppslaget till de scener, i vilka
»Drömmarna» uppträda. Själva utarbetandet av operan började han dock
först i Stockholm. Den finnes i två ganska olika texter. Den äldre,
som ännu är outgiven och blott föreligger i manuskript, upptäcktes
av Warburg. Denna text skickade Lidner till Thorild, som då just
var mitt uppe i striden om Passionerna, med ett mycket karakteristiskt,
tyvärr odaterat brev: »Vi ha känt varandra i Lund. Se här en opera!
Min herre kan granska med snille utan avundsjuka, utan ovett; det
har jag prov på. Visa nu både sitt snilles och sitt hjärtas egenskaper.
Stryk ut och skriv över. Plan är absurd — men jag vill ha honom
sådan! Medea mördar barnen på teatern: Ne pueros coram populo
Medea trucidet. Lik mycket. Horatius är död; men jag lever. Min
herres ödmjukaste tjänare. Lidner.» Hur långt Thorilds granskning
sträckt sig, är omöjligt att avgöra. Poet såsom Lidner var han icke,
och hans senare uppgift, att Medea — liksom Spastara och Året
1783 — hade hela förståndsmeriten och en god del av den poetiska
från honom, är med säkerhet oriktig; att Lidner tagit hänsyn till
Thorilds anmärkningar, är dock lika obestridligt. I detta omarbetade
skick kom operan, som sagt, ut 1784 — således kort efter det att
Thorild börjat sin kamp mot »reglerna», och det var klart, att Lidner
med sin naturell avgjort skulle ställa sig på bildstormarnes sida.
Företalet till Medea slutar också med orden: »En enda rad, som är mäktig
att pressa tårar, betyder oändligen mer än alla regler i Aristoteles.
Till skolmästare blive den för evigt dömd, som väger ord, då han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
