392 (Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorild

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kom han till en rakt motsatt mening. Något torde de ekonomiska
svårigheterna hava bidragit. Efter vad Carl Fredrik Nordenskiöld
berättar, hade Thorild blivit bysatt, då han ej kunnat betala sin värd.
Den förut omtalade swedenborgaren Wadström skall då hava löst
ut honom och betalat hemresan för honom. Den huvudsakliga
anledningen till missnöjet var likväl nog en annan. På engelska hade
Thorild utgivit åtskilliga broschyrer, som han räknar upp i ett brev
till Tham, men dessa tyckas icke hava tilldragit sig den ringaste
uppmärksamhet, och för detta var Thorild ytterst känslig. Att bliva
»hängd i tysthet» tilltalade honom minst av allt, och det var därför
säkerligen utan den ringaste avsaknad, som han lämnade ett land,
där man så litet uppskattat honom. Jag har — skrev han strax
efter hemkomsten till Tham — »i England lärt att tänka stort om
mitt fädernesland och av tusende nöjen och välgärningar att älska
det. Jag hade icke varit i England länge, förrän jag uppenbart såg,
att svenskarna överträffade engelsmännen i själens ömhet och höghet
tre gånger och i frihetsanda tio gånger.» För att visa detta tänkte
han giva ut en särskild bok: England och Sverige. Svenskarna —
fortsätter han — »äro den enda nation under solen, som förakta sig
själva. Och dock huru ädel är vår historia emot andra folks!» »Jag
reste ut» — heter det i ett brev till Heurlin — »för att förena mig
med alla excellenta huvuden och hjärtan för att bryta träldomen
över jorden. Bristen på dem i England, mer än även här, gav mig
idéen att resa åter hem.»

Thorild återkommer till Sverige.

På våren 1790 var han tillbaka — utan några existensmedel. För
att få dylika var han nu beredd att själv göra avancerna och vände
sig i följd därav till den konung, som »älskade att beskydda snille
och ädla företag» samt anhöll om ett dubbelt Huitfeldts stipendium,
en nåd, som »ej skall finnas orätt given till mig, som lärt att tänka
stort om mitt fädernesland just av andra länders höghet». Denna
vädjan gjordes icke förgäves, och Thorild fick verkligen den då
ganska betydande summan av 400 rdr specie. Hans andra begäran
var något mera fantastisk. Genom Armfelt och Rosenstein sökte han
att av konungen erhålla survivance på en professur i Uppsala. Jag
lovar — skrev han till Armfelt — »honom och hans son lärda nöjen
och att genom någon smak av den brillant och höghet, som tillhöra
en professor, liva upp hans bokorakler i Uppsala». Han erkände,
att han icke hade några meriter i vanlig mening, men dylika har
»merendels den dumma tiden präglat; meriter i sanning tillhöra en
kung att urskilja». Kunde detta ej bifallas, anhöll han om blott
professors titel med rätt att hålla privata föreläsningar, och tillade
i brevet till Rosenstein, att han hade »en alldeles besynnerlig osmak

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0450.html

		Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden / 392 (1926-1932) Author: Henrik Schück, Karl Warburg Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|