Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av artikeln återkommer han till denna ekonomiska fråga. Utgivaren
utlovar »högst ett ark i veckan och tar därföre 2 skilling.
Hiskeligt! Så mycket kostar ju en kopp kaffe och en skorpa! O, min vän!
Gå, förtär det. Du är ej min läsare». Fyra blad böra ständigt
finnas: Dagligt Allehanda, som är ett polisorgan, Stockholms-Posten,
»som är ett vettigt Allehanda, en reservoar för alla dagens
intressanta småsaker», Välsignade Tryckfriheten, »ett medborgerligt,
allvarsamt, strängt sedolärande blad», och slutligen »ett
Granskningsblad av rätt anda och liv, som översåg dem alla» och »där sanningen
kunde hava en röst». Detta blad av den högre ordningen skulle
Thorild nu utgiva. Den publik, för vilken han avsåg detta, var de
unga: »Jag tillbjuder mig att vara er auktor. Om 20 år äga och
styra vi detta landet.»
I april 1784 utkom det första numret av Den nye granskaren med
en flammande artikel om tryckfriheten. Rent stilistiskt är denna
ett mästerstycke, och man tycker sig här höra en av den franska
revolutionens unge, eldige talare. Man har »de rysligaste straff på
det minsta brott emot konungen, de store och den andliga
myndigheten». Men ett brott »emot det första av en medborgares plikt
har ej namn en gång! Låtom oss från denna stunden kalla det:
brott emot samhället. Detta begår var och en, som falt skänker
det minsta av sin lagliga rättighet. Det är en överlöpare ifrån folket
till en hemlig, självvald tyrann. Det är en feg man utan ära och
värde... Detta brott begår var och en, som tigger, då han borde
påstå, som lismar och hycklar, då han borde begära. En slav gör
en despot och en feg gör en förtryckare... I monarkiens blida
solsken ären I alla inslumrade, veklingar utan mandom! De stores,
tidens, hovets exempel är er i stället för dygd, höghet, grundsats.
Födde till ett folks frihet och lycksalighet, födde till ett folks
självvetande höghet, ären I var dag färdiga att lämna er till ett
gäckspel för en enda människas alla möjliga svagheter. Klagen ej! Av
en konung fordren I alla dygder. Visen mig edra egna... De äro
sagda, dessa gudomliga orden: Den förste medborgaren. Men när
sades ibland eder, när hörden I med någon stark eller helig rörelse
dessa ej mindre gudomliga: folkets höghet?»
Detta klingar ju nästan såsom ett upprorstal. Men det var
antagligen icke blott av hänsyn till censuren, som Thorild i dessa
revolutionära fanfarer blandade in en personlig hyllning till Gustav III.
Såsom vi sett hade han för honom ett verkligt svärmeri, och detta
kommer även här fram: »Jag har, sedan Frihetens gudomliga röst
började höras i detta landet, aldrig funnit en mera ren, öppen och
ädel medborgerlig ton än just hos konungen själv. Medborgare!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
