Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Thorild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammanfallit med savoyardprästens hos Rousseau. Till den nya
världsuppfattning, vilken under dessa studieår i Lund så småningom
växte fram, hade han kommit genom studiet av Leibniz, Spinoza,
Rousseau, Robinet och Shaftesbury. Hans ståndpunkt
sammanfaller i det väsentliga med de tyska Sturm- und Drangförfattarnas,
ehuru han tydligen icke läst dem, utan endast från samma
förutsättningar kommit till samma resultat. Det första embryot till detta
program hava vi i ett tal, som han den 3 juni 1778 höll infot
Göteborgs nation, i vilken han var inskriven. Talet handlade Om
det ädla och sköna i vetenskaperna, och såsom ett specimen av
en nitton års yngling röjer det onekligen en ovanlig mognad.
Talet på Göteborgs nation.
Efter några inledningsord vänder han sig mot den författare,
Rousseau, som dock tydligen stod hans hjärta närmast, och vars
åsikter han här väsentligen reproducerar. Innehållet i talet är
följande. Just under den tid, då det mänskliga förståndet nått som
högst, hade av »den store Rousseau» en djup skugga kastats över
vetenskaperna. Alltför stor för skoltvånget och förmögen att överse
dem alla, granskade han dem med klarhet. Men hans öga bländades
av för mycket ljus. Han såg i dem blott det förkonstlade,
onaturliga, missbruket. »Vetenskaperna, sade han, förvilla sanningen
och leda oss av från naturens sälla och enfaldiga vishet. Han hade
rätt». Men han glömde en sak: »att väsendet av all mänsklig
förträfflighet ligger i friheten att väl nyttja eller illa nyttja allt...
Rousseau felade vida och mycket. Stora snillen kunna dock icke
göra andra än stora misstag». Men det gives andra, som äro för
små »att inse ofullkomligheten av allt mänskligt. Dessa förguda sina
dyra vetenskaper och förvara dem i mörka och tillslutna helgedomar».
Sådana finnas i alla vetenskaper, »man kallar dem lärde män, men
dessa dunkla människosläktets upplysare förtjäna icke sin ära. De
äro endast stumma vårdar för den gräns, som en regeringslysten
egenkärlek en gång satt för snillet». I stället för att uppleta
visheten i själva naturen, dana de den själva. All sanning, allt ljus bör
dock sökas just i denna natur. Vad konsten eftergör, är irrande
och falskt. Denna övertygelse har nu ock börjat tränga igenom.
Man beundrar mindre en mörk och förvirrad lärdom, man fordrar,
att allt bör vara renhet och ljus.
Redan här finna vi således motsättningen mellan Faust och
Wagner, mellan den levande, allomfattande kunskapen och den
torra fackvetenskapen, och trots sin rousseauism delade Thorild
aldrig mästarens ovilja mot upplysningen. Oppositionen mot Rousseau
är dock hela tiden i Rousseaus egen anda.
I den nästa avdelningen övergår Thorild till en kritik av våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0405.html
