Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Thorild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lärde han möjligen redan nu genom lektor Gothenius’ bemedling
känna Ossian, och en skolkamrat, G. L. Sivertson, vars anteckningar
om Thorild äro vår enda källa för denna period i Thorilds liv,
uppgiver, att han lärt sig franska och börjat studera Voltaire.
Kombinationen Voltaire och Swedenborg förefaller besynnerlig, men det
fanns verkligen en beröringspunkt mellan dem: den starka oviljan
mot prästerna och mot kyrkans dogmer, och förmodligen var det
denna sida hos den franske upplysningsfilosofen, som slog an på
Thorild. För religionshånet, för det negativa hos Voltaire hade han
däremot ej sinne. »Han tålte aldrig — skriver Sivertson — lättsinnigt
eller irreligiöst tal och tyckte icke heller om, att man lastade någon
slags religion, som andra omfattade av övertygelse». Och — tillägger
antecknaren — »han var redan som skolgosse allas älskling och
förundran».
Thorild i Lund.
På hösten 1775 skrevs han in vid Lunds universitet, där han,
väl med hjälp från Tranchell, kunde uppehålla sig ett år. Efter
detta måste han taga plats som informator på Rånnum, ej långt fran
Vänersborg, hos superkargen af Dittmer, hos vilken han stannade
till hösten 1777. Här — berättar Sivertson — »fick han smak för
engelska litteraturen, och i stället för det franska lätta i sin stil
blev han mera djup hädanefter». Det är väl därför antagligt, att
han nu eller kort därefter börjat läsa Milton, Young och Ossian
på originalspråket. Vid samma tid gjorde han bekantskap med
Gessner — först väl i fransk översättning — vars sentimentalitet
starkt slog an på honom. Kanske var det genom Gessners
förmedling, som hans uppmärksamhet kom att riktas på den tyska
litteraturen, särskilt på den starkt religiöse Klopstock och på Goethe,
vars Werther då grep hela det yngre, sentimentalt och revolutionärt
anlagda släktet. I varje fall lärde han sig tyska, och hans tidigare
förtjusning för Voltaire tyckes hava efterträtts av en vida starkare
för Rousseau. Hans förhoppning var att få ett utrikes resestipendium.
Men — skrev han — »flera suckande uppvaktningar hava icke kunnat
göra mer än att slutligen omskapa mig till en nedslagen klient utan
hopp, att de allsvåldige patroner, jag bönfallit hos, någonsin lära
uppoffra några ögonblick av sin vällust till den obetydligheten att
avgöra en välsinnad människas hela lycka». I stället återvände han
på hösten 1777 till Lund, där han nu fått en akademisk kondition
hos en handlande Olof Liljewalch, och där stannade han ända till
jultiden 1780, då han, tjugoett år gammal, begav sig till Stockholm
att där fresta lyckan. Innan vi övergå till detta kapitel i hans
biografi, återstår emellertid att söka göra oss en bild av hans
personlighet närmast före Stockholmsresan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0401.html
