Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kellgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Familjelivets lycka skulle aldrig bliva hans, blott på avstånd,
såsom en främling, kunde han betrakta det. Själv var han ett
passionens barn, som brändes av lidelsernas Nessusmantel. Efter
brytningen med Hedda Falck kastade han sig åter in i sina forna
debaucher. I maj 1790 kunde han väl berätta för Rudbeck:
»Förnyad liaison på gamla foten med fru Falck» — men ängeln hade
nu förlorat sina vingar, och den nya förbindelsen — om den ens
kom till stånd, vilket vi ej veta — blev i så fall blott en »liaison
de sensualité». Samtidigt knöt han i alla händelser en annan, med
en av den galanta världens mest beryktade hetärer, den vackra
skådespelerskan Fredrique Löf. Den nya skapelsens korta
ögonblick voro härmed förbi, och denna senare erotik kände han icke
längre såsom en lycka, utan såsom ett lidande och en förnedring.
Jag har blivit kär i henne — skrev han till Edelcrantz —
»dödligt, som en galning, att det förstör mitt sinneslugn, att det hindrar
mig att äta och sova, att jag förbannar mitt öde, att någonsin
hava lärt känna henne». Hans älsklingsskald bland de romerska
poeterna hade varit Propertius, den mest lidelsefulle av antikens
alla skalder, och en bland de sista dikter, som Kellgren skrev, var
en översättning av de verser, som en nylatinsk poet satt under
Propertius’ porträtt. Dikten ger oss också Kellgrens egen
kärlekssaga:
Blekt mitt anlete är; men tadlen konstnären icke,
Att han det gjorde så blekt; sådan i livet jag var.
Riktigt bildades så den färg, som Cynthia gav mig.
Blodet torkade bort, kinderna vissnade hän,
Ungdom och hälsa och lycka och lugn — allt offrades henne.
Hennes jag levande var, hennes i döden jag är.
Livet flyktade snart — men ack! När ägde jag livet?
Nej, genom Cynthia blott var ju Propertius till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
