Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kellgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Meijerfelt. Men det försmädliga försvaret är tydligen skrivet av Kellgren.
Anekdoten var — yttrade han — med några förändringar lånad från
Dalins så högt skattade historia[1] och i tidningen snarare förmildrad,
ty enligt Dalin måste jungfru Maria »sätta livet till vid den föregivne
Frälsarens fall, men enligt den senare en dansös därvid allenast
förlorat ett ben», och hos Dalin hade fyra personer förlorat livet,
i Allehanda blott tre, »oberäknat den omnämnda dansösens ben»
— att han insatt en dansös i stället för jungfru Maria var ju alldeles
i överensstämmelse med stadsfiskalens princip, att heliga personer
ej borde nämnas vid namn. Hela försvaret var således en oförsynt
drift, som visar, att man nu hunnit betydligt längre åt vänster än
på kalottpredikningarnas tid. Lenngren dömdes visserligen till 400
dalers böter, men han och Kellgren hade fått skrattarna på sin sida.
Ett brev från Uppsala till Gjörwell är i detta fall ganska belysande:
»Herr Kellgren har icke blott haft rieurerna utan även alla tänkande
på sin sida härstädes. Man vet väl icke, huru väl han lägger grunden
till sin lycka, men det man visst vet, är, att han i sin väg är en
hjälte, som uppoffrar sig för den goda smaken — en sak, vida vägnar
ärofullare än den att ställa sig i spetsen för vantro, dumhet och
vidskepelse, dessa älskade mörksens och myndighetens foster, för
vilka visst folk så ganska mycket ömmar. Hans kritik över den
usle Ristell är så sann, som den är kvick och lekande.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
