- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden /
292

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kellgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de nöjen, som vi annars kunnat äga», ty »blotta föreställningen av
en enda olycka kan förtaga intrycket av hundrade nöjen...
Okunnigheten är hoppets moder, hoppet sällhetens.»

Våra villor.



Denna pessimism ligger bakom Våra villor. Upplysningen hade
börjat i optimism. Den ökade kunskapen, insikten om världens
egentliga väsen skulle befria oss från fördomar och göra oss
lyckliga. Optimismen hade emellertid vid denna tid börjat slå om
i sin motsats. Det var upplysningen, sanningen, som hindrade oss
att känna oss lyckliga, och lyckan bestod i stället i illusionen, i
de »fördomar», som filosofien berövat oss. Upplysningens
materialism närmade sig konkursen, och på den ståndpunkten står Våra
villor. I filosofer — så börjar dikten — som skriken mot världens
villor, månne väl den lära, som I prediken, skänker människan
mera sällhet än villfarelsen? Livet är såsom ett skådespel på
teatern; från parterren skåda vi ett hesperiskt landskap, men komna
upp på scenen, finna vi blott målat papper. Om vi genomskådade
allt, om vi visste, huru litet dygd, ära, makt betydde, vem skulle
då ej med skräck och blygd fly ur detta livets öken? Äran, som
hjälten tror sig vinna, vad är väl den?

Ett löv, vars grönska snart försvinner,
En marmor, som vid konstens bud
Ditt tycke, ej din känsla vinner,
Av ryktets mun ett flyktigt ljud,
Ett rökverk, som på graven brinner,
Ett diktat liv hos minnets gud.


Och kärleken, som bland livets skänker är den ljuvaste, den
största, vad blir väl den inför vetenskapens analys? En brånad,
spridd med blodets lopp, en lusta, som väckes av behovet och
som släckes, när detta är tillfredsställt. Vårt odödlighetshopp?
En chimär.

Ej nog att villans pensel målar
Med glada färger livets fält;
Hon visar det, vid hoppets strålar,
I gravens natt, fördubblat sällt.
Där, bakom höga bergens sträcka,
Vars spetsar över molnet räcka,
Sig indianen bildat har
En himmel, alltid ren och klar,
Dit han ledsagad efter döden
Hos de olyckeligas far
Skall tälja evighetens dar
I ostörd följd av sälla öden.


Men »indianens» villfarelse om ett liv efter döden var ju ock
den kristnes, och allt, både i denna världen och hinsides graven,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free