Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Kellgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
belysning. För Kellgren försvann denna mycket snart, och både
Schröderheim och Leopold berätta 1790, att Kellgren upphört »att assistera
vid lecturen hos kungen om aftnarna» — som vi sedan skola se
hade han då blivit frondör. För dramatiskt författarskap hade han
intet verkligt intresse. Men man må därför ej underskatta hans
insats. Mellan Brynilda och Gustaf Vasa ligga endast några och
fyrtio år. Men fäster man sig vid språket — och detta är ju
Kellgrens — frestas man att anslå tidsskillnaden till ett århundrade.
Ty med Kellgren hade man i det högre skådespelet dock nått fram
till ett verkligt kulturspråk. Och den store lyrikern förnekade sig
ej heller här. Vi behöva blott erinra oss den allbekanta arian ur
Gustaf Vasa: Ädla skuggor, vördade fäder, som så förträffligt smälter
samman med Naumanns ädla, om Gluck påminnande musik.
Kellgrens sensualistiska poesi.
Sin stora insats gjorde Kellgren icke inom dramat, utan inom
lyriken, inom den litterära kritiken och såsom förkämpe för
upplysningens idéer. Vi vända oss först till hans lyriska produktion
under de första åren efter hans bosättning i Stockholm. Tonen
hade han redan angivit genom de först tryckta, redan omtalade
dikterna Ode till Bacchus och kärleken samt Sinnenas förening.
Den sida av upplysningsrörelsen, som vid denna tid nästan
uteslutande tilltalade honom, var dess libertinism, dess moraliska
frigjordhet och dess sensualism, under det att den egentliga
kulturkampen ännu lämnade honom jämförelsevis oberörd. För politiken
kom han först i slutet av 1780-talet att intressera sig, och om han
än alls icke stack under stolen med sin religiösa nihilism, hade
hans dikter, där dessa frågor berördes, ännu icke det allvar och
den stålklang, som de sedan fingo. Under den första
Stockholmstiden är han framför allt »den sinnliga kärlekens sångare» — i viss
mån den förste inom vår litteratur, och vi kunna tillägga: en bland
de få, som vår diktning överhuvud äger. Ty den rent sensuella
erotiken, som så ofta och så kraftigt kommer till utbrott inom de
romanska folkens diktning, gör sig mycket litet gällande i de
germanska folkens, och när den det gör, är det vanligen i samband
med impulser från Frankrike. Så var fallet även nu. Hos Kellgren
var dock denna sensualism icke en litterär pose i anslutning till
Parny, Grécourt och andra samtida franska poeter, utan ett uttryck
för hans eget temperament. Den romerske poet, som kanske stod
hans hjärta närmast, var Propertius, den mest sensuelle av Roms
skalder, och dennes Cynthia-elegi har han omskrivit till en svensk
dikt, som i sinnlig lidelse är en bland de mest glödande, som vår
litteratur äger.
Redan på sin genomresa till Västergötland tyckes han,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0331.html
