278 (Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kellgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

möjligen Paykull tyckes han dock aldrig hava blivit intim med
någon av dem, och hans egentliga umgänge på 1780-talet utgjordes
av jämförelsevis illitterata personer ur den borgerliga
ämbetsmannavärlden. Förmodligen hade han redan 1777 blivit bekant med Carl
Petter Lenngren, som var tjänsteman i kommerskollegium och som
bodde i samma hus som Meijerfelts. Hans andra vänner voro en
glad och rolig advokatfiskal Pehr Bergström, auditören Pehr Gabriel
Rudbeck, som sedan blev borgmästare i Norrtälje, den förut nämnde
magistratssekreteraren Hochschild och ännu några andra. Det var ett
glatt och otvunget umgänge, de hade, fritt, utan något rummel och
utan allt litterärt snobberi, och med dessa vänner tyckes Kellgren
hava trivts förträffligt. Till kotteriet hörde ock Clewberg, när han
var i Stockholm; på våren 1778 hade han nämligen fått vända
tillbaka till Åbo, och Stockholmsbo ånyo blev han först 1783.[1]

Första dramatiska författarskap.

Med ännu en krets kom Kellgren endast i en ytlig beröring. Det
var hovets, ty detta tillhörde han blott en kort tid och mera så
att säga på utkanten. För en person i hans samhällsställning gick
vägen dit endast via teatern, och detta hade han, som sagt, redan
från början haft klart för sig. Redan under sin Åbotid tänkte han
på att översätta Voltaires Alzire, ehuru planen övergavs. I stället
började han, såsom vi minnas, under sitt korta uppehåll i
Västergötland att arbeta på en opera, Adonis och Proserpina, som han
kort därefter fullbordade och möjligen genom grevinnan Meijerfelts
bemedling fick tillfälle att överlämna till konungen. Det prydligt
renskrivna exemplaret börjar med en dedikation till konungen:

Med häpnad för din höjd jag tjusas av din nåd!
Min djärvhet gör ett steg, som fruktan tager åter.
Mitt snille är förlett av hjärtats överdåd —
Ack, att för hjärtats eld du snillets köld förlåter!
        Dock, Skaldmö, lyd din svaghets bud,
Vänd om: hur hoppas du, att Gustavs läckra öra
        Skall dina låga kväden höra
        Ibland Horatiers skaldeljud.

Själva operan är hållen i den mest konventionella operastil —
densamma, som fru Lenngren så ypperligt parodierat i sin bekanta
»opera i tre akter» — och handlar om herden Adonis’ kärlek till
Ceres’ dotter Proserpina, som bortrövas av Pluto. I den tredje
akten, som spelar i Olympen, löses konflikten. På Jupiters
befallning stiger Pluto, åtföljd av Proserpina, upp ur underjorden, avstår

[1] På våren 1780 hade han kommit på ett besök till Stockholm, men rest tillbaka
vid midsommartiden, vid vilket tillfälle Kellgren ägnade honom dikten Vid en väns
bortresa.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0324.html

		Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden / 278 (1926-1932) Author: Henrik Schück, Karl Warburg Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|