Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oxenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ehuru Saint-Lambert stod vida tillbaka för Thomson, som han ganska
friskt plagierat. Hans natur är artificiell, en idyllisk, stiliserad rokoko,
och det var just detta, som slog an på tiden. Det var Poussins
landskap, överflyttat till poesien. Likaså greps man av den starka
sentimentaliteten och icke minst av den fysiokratism, som här
förkunnades. Ty dikten hade även ett praktiskt syfte: att locka de
förmögna klasserna att slå sig på det friska, hälsosamma jordbruket,
som var ett lands verkliga rikedom. Och som vi minnas var
fysiokratien vid denna tid på högsta modet, även i Sverige. En
huvudvikt lades på de inströdda episoderna — alla starkt sentimentala.
Det var denna dikt Oxenstierna nu, under sitt uppehåll i Wien,
tog sig för att efterbilda och i ett viktigt avseende förbättra.
Saint-Lambert återgiver ej något bestämt landskap, och hans egen
hembygd, Lorraine, kan här ej igenkännas. Oxenstierna däremot skildrar
Skenäsnaturen och Vingåkersböndernas liv, höbärgningen,
sädesskörden, humleplockningen, folkets lekar och danser.
Boudoirdoften hos Saint-Lambert — skriver Lamm — har försvunnit;
»änkeleken, långdansen och nyckelharpan, alla dessa små detaljer,
som för skaldens fantasi upprulla en hel rad av glada
barndomsminnen, bidraga att ge det hela en personlig färg. Men någon
realistisk bild av svenskt lantliv från sjuttonhundratalet får man ej
vänta sig. Det är bondfolkets liv, sådant det ter sig från
herrgårdsrummens fönster». Fysiokratien i förebilden går igen också hos
Oxenstierna, likaså tidens sentimentala medkänsla med den
arbetande klassen. Liksom hos Saint-Lambert lägges huvudvikten på
episoderna, och Lamm har därför karakteriserat dikten snarast såsom
»en idyll, Atis och Camilla, omplanterad på svensk mark», ett slags
föregångare till de senare landskapsepyllierna, Louise och Hermann
und Dorothea, ehuru ännu i 1700-talets arkadiska stil.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
