Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Den gustavianska neoantiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett brev till Masreliez från 1782 är ännu mera belysande, ty i det
proklamerar han ett rent kristendomshat. Han hoppas där, att
Masreliez lärt sig inse, att vår religion är »den sämsta av alla
religioner och att den hedniska övergår vår i att göra lyckliga
folkslag. Jag tror, då man hunnit så långt, kan man gratulera sig själv
att vara en förnuftig människa; det är visserligen av kristendomen
allt ont kommer både i det sanna som i det behagliga. Jag håller
av den religion, som gör min lycka på jorden, och hatar av allt
hjärta den religion, som ljuger ihop ett tillkommande sällt liv och
ett nuvarande osällt». Här hava vi således en ganska långt gående
lärjunge till Voltaire. Men icke heller på denna ståndpunkt förblev
Ehrensvärd stående. Vid återkomsten till Sverige drogs han genom
Oxenstierna, Reuterholm och andra bekanta in i den mystiska
trollcirkeln — väl ett recidiv av sentimentaliteten i hans ungdom —
och blev en tid en av ockultismens adepter, var med om
andebesvärjelser, skattgrävningar m. m. Han bibehöll dock en viss skepsis,
blev sedan ett slags panteist i Thorilds stil och slutade såsom kantian
— utan att begripa Kant.
Ehrensvärds skrifter.
Någon verkligt följdriktig och genomtänkt estetisk teori ligger knappt
heller bakom den åskådning, han framlägger i sina båda arbeten.
Även här röjer han samma artistiska mottaglighet för impulser. En
författare, som på honom gjort ett djupt intryck, var utan tvivel
Montesquieu, och särskilt hans Resa är närmast ett försök att genom
detaljobservationer framlägga klimatlärans riktighet. Han har sinne
både för naturens olikhet och för folkets därav betingade utseende,
klädedräkt, vanor och föreställningar. Det är just denna olikhet, han
framför allt observerar. Mest intresserar honom emellertid konsten,
och man kunde därav frestas att tro, att han såsom andra av
Montesquieus efterföljare stannat vid läran om skönhetsidealets relativitet.
Han tenderar verkligen dit, och i ett undertryckt företal skriver han:
»Jag har skådat, att ett lika mycket vackert ligger i alla nationer,
men icke av likartat; att var och en nation har sina dygder och sitt
vackra själva sig förbehållna, och således gjort den slutsatsen, att var
och en borde vara nöjd med sig». Men han ryggar tillbaka för
slutsatsen, att det ena folkets skönhetsideal är lika gott som det
andras. Han har nämligen gjort en annan observation: »var och en
nation vill arbeta sig fram till varandras dygder», d. v. s. han tyckes
mena, att de inom konsten förlorat den nationella särprägeln och
därför icke ha något i egentlig mening nationellt skönhetsideal
en åsikt, som knappt står i samklang med andra iakttagelser i
samma arbete. I själva verket finnes det för honom blott en enda
stor konst, och det är grekernas, samt en relativt god: den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0254.html
