Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vetenskapen och memoarlitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av det arabiska». Möjligen var det med anledning av de lovord,
som den unge mannen erhöll, som Gustav III under fem års tid
bekostade en studieresa för honom. Den gick till Mindre Asien,
Syrien, Palestina, Cypern, Egypten och Tunis, varefter Åkerblad
över Marseille reste hem till Sverige, där han nu (1789) anställdes
såsom translator för turkiska språket vid utrikesexpeditionen med
en lön av 200 rdr sp. och fullmakt som protokollssekreterare. I
början av 1791 skickades han emellertid med ministern Asp såsom
legationssekreterare och dragoman ånyo till Konstantinopel. Där
trivdes han emellertid icke, drog ej jämt med den nye ministern
Mouradgea d’Ohsson, och i april 1796 bad han i brev till hemmet
att förskonas från Konstantinopel, där pesten rasade och »där jag
redan under mitt korta vistande denna gången funnit de
obehagligheter, jag förutsåg, och även hundrade andra, på vilka jag var
oberedd». I stället blev han legationssekreterare i Paris, sedan (1802)
i Haag och så (1803) åter i Paris. Vid denna tid var Paris den
nätt upp obehagligaste platsen inom den svenska diplomatien. I
mars 1804 mördades hertigen av Enghien, den svenske ministern
blev då rappellerad och Åkerblad utnämnd till chargé d’affaires. I
augusti följde den bekanta artikeln i Moniteur mot Gustav IV Adolf,
de diplomatiska förbindelserna blevo avbrutna och Åkerblad
rappellerad. Han reste då till Italien, där han hade sina samlingar, och
där stannade han under sin återstående livstid; han dog 1819. Med
Sverige upprätthöll han inga förbindelser och var här hemma föga
känd, ehuru han i utlandets vetenskapliga kretsar var synnerligen
högt skattad. Särskilt hade han slagit sig på tolkningen av
fenikiska inskrifter, och hans avhandlingar om dessa anses epokgörande.
Likaså var han den förste, som uppmärksammade och sökte tyda den
bekanta runinskriften på marmorlejonet från Piræus. Hans viktigaste
insats var dock såsom »den förste egyptologen». Hieroglyfskriften,
om vilken man ända sedan renässansen haft åtskilliga fantastiska
föreställningar, var nämligen före Åkerblad otydbar. Under den
franska expeditionen till Egypten påträffades emellertid (1798) den
s. k. Rosettestenen med en inskrift med tre texter: hieroglyfisk,
demotisk[1] och grekisk, den första dock relativt utplånad. Den grekiska
texten, som ju utan svårighet kunde begripas, gav en översättning
av de båda andra, och med ledning av denna kastade sig nu
Åkerblad på tydningen av den bäst bevarade demotiska inskriften samt
lyckades till sist att »uppställa ett demotiskt alfabet, vilket en
senare forskning funnit vara förvånande korrekt, så långt det går».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
