Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vetenskapen och memoarlitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
minnen från skollivet i Linköping. Sin kulmen når denna genre
med Samuel Ödmanns klassiska Hågkomster från hembygden och
skolan,[1] som skildra först ett småländskt prästhus under Ödmanns
ungdom på 1750-talet och sedan skollivet i Växjö under följande
årtionde. Med en viss rätt kunna dessa kulturbilder sägas vara de
första kapitlen av en självbiografi, som, om den fortsatts, kunnat bliva
något enastående i vår litteratur. Ty såsom skildrare har Ödmann
få likar inom denna, och hans levnadssaga hör till de egendomligare.
Då vi sedermera ofta skola möta hans namn, torde det vara
lämpligt att redan här redogöra för denna, så mycket hellre, som Ödmann
bildar övergången till den vetenskap, som sedan skall behandlas,
nämligen den orientaliska språkforskningen. Han var smålänning,
född 1750, och uppfostrades till en början hos sin morfar, prosten
Wiesel i Vislanda, kom sedan till Växjö skola och blev 1768 student
i Uppsala. Det är dessa barndoms- och ungdomsminnen, som han
skildrat i sin bok — den första saftiga och levande kulturhistoriska
essay, vi hava, och den, i vilken den föregående tidens mera torra
hembygdsbeskrivningar förvandlats till verklig litteratur. I Uppsala
studerade han först grekiska och orientaliska språk, men blev snart
en av Linnés ivrigaste lärjungar. Filosofie kandidat blev han 1772,
och någon annan akademisk examen tog han aldrig. Året därpå
lät han prästviga sig, efter att hava avlagt prästexamen inför
domkapitlet i Växjö, och blev först huspredikant, sedan kapellpredikant
och skolmästare på Ingarön i Stockholms skärgård. Lönen var klen,
och för att livnära sig blev Ödmann — fiskare och en ganska duktig
sådan, som i Stockholm hade god avsättning på sina fångster. På ett
enda år — berättar Böttiger — »sålde han för tusen daler och kunde
nu inköpa böcker för en del av förtjänsten. Men omöjligt skulle
den hava räckt till för inköp av de många, som han behövde. Han
lånade genom några vänners hjälp hundratals sådana dels från
Kungliga biblioteket, dels från enskilda boksamlingar, och den båt,
som till huvudstaden hade infört hans fisk, återvände ofta med en
vida dyrbarare laddning». På så sätt utvecklade sig den obemärkte
skolmästaren på Ingarön till en av sin tids lärdaste svenska
vetenskapsmän, som för övrigt hämtat sitt vetande icke blott ur böcker
utan direkt ur studiet av naturen. Ett litet exempel på hans
observationsförmåga och hans stil kan här anföras. Linné hade i växtriket
funnit en pålitlig almanacka. Ödmann visade upp, att djurriket var
en ännu pålitligare: »En tidig vårvärme framlockar ofta blomman
utur den urtjälade jordtorvan och knoppar av trädens upptinade
kvistar, vilka dock endast bliva offer för en oväntad, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
