Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Vetenskapen och memoarlitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
J. A. Ehrenström.
Silhuett. Wadströmska samlingen. Finlands
nationalmuseum. Helsingfors. |
Armfelt och Ehrenström.
Mot dessa antigustavianska memoarer stå andra, i vilka man
möter verklig sympati för konungen. De flesta äro dock mindre
utförda än motpartiets. Av Armfelt finnas fragmentariska
dagboksanteckningar för åren 1781—1784, en på äldre dagar påbörjad
självbiografi, som dock avbrytes
redan vid 1780, samt
slutligen självbiografiska
anteckningar för åren
1792—1797. Dessa äro icke
utgivna, men de ligga till
grund för vår litteraturs
biografiska mästerverk, Elof
Tegnérs Gustaf Mauritz
Armfelt, där talrika utdrag
meddelas, vilka visa, att
Armfelt, om han velat,
kunnat bliva en verklig
skriftställare av rang; det
är icke många från denna
tid, som hava hans
spirituella och osökta stil.
Honom närastående under en
viktig kris var Johan Albrekt
Ehrenström, som däremot
efterlämnat en diger självbiografi, vilken 1882—1883 utgivits. Den
nedskrevs, först sedan Ehrenström uppnått 65 års ålder och dragit
sig tillbaka d. v. s. 1827[1]. I sin ungdom hade han liksom en stor
del jämnåriga gripits av Rousseaus frihetsidéer, och han var icke
alldeles främmande för Göran Sprengtportens plan att med rysk hjälp
lösslita Finland från Sverige, ehuru han i det kritiska ögonblicket
synes hava ångrat sig och i stället blev en ivrig rojalist. Den lysande
framtid, som tycktes öppna sig för honom, blev emellertid hastigt
genom konungens död förbytt i olycka. Han hade under
förmyndarregeringen varit oförsiktig nog att inlåta sig i brevväxling med Armfelt,
blev därigenom inblandad i dennes »konspiration» samt i följd därav
dömd från liv, ära och gods. Benådad blev han först på
avrättningsplatsen, och sedan dröjde det ända till 1800, innan han återfick full
frihet, ära och adelskap. Han flyttade sedermera (1811) över till
Finland, där han steg till höga värdigheter. Första delen av hans
memoarer behandlar — efter en inledning om författarens ungdom —
tiden till förmyndarregeringens början; den andra ägnas
[1] Han var född 1762 och dog 1847.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0195.html
