Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mystiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på ett metaforiskt, allegoriskt och hieroglyfiskt sätt. Konsten blir
då att förstå deras språk.» Det var denna konst Oneiromantien ville
lära ut. Nordenskiöld reste sedan till London för att där trycka några
av Swedenborgs handskrifter och blev där medlem av ett engelskt
swedenborgssällskap, Theosophical society. Vid sin återkomst till
Sverige 1786 beslöt han att där inrätta en filial av det engelska
sällskapet och stiftade så (den 1 november) Exegetiska sällskapet
eller som det året därpå (1787) kallade sig: Exegetiska och
philantropiska sällskapet — namnet »exegetiskt» antogs därför, att dess
huvuduppgift var att enligt swedenborgska principer tolka bibeln;
»filantropiskt» tillades sedan, därför att man ville söka icke blott det
sanna utan ock det goda. Sällskapet vann hastigt en mycket stor
popularitet. Enligt stadgarna fordrades för inträde väl blott att åtnjuta
medborgerligt förtroende och att stå »uti en bifallande böjelse till
den sanna förnuftsläran», men av Nordenskiöld utlägges denna senare
punkt närmare. Man skulle omfatta Swedenborgs lära: »Varken
troende på den mosaiska skapelsehistorien eller på yttersta domen
eller på gudomens personliga treenighet, yrkade dess anhängare,
att bibeln vore skriven i bildspråk, som ännu användes i Persien
och Egypten; att bokstavsmeningen borde fattas andligen; att
synden vore intet annat än det onyttiga och vad människan gör i
oförstånd; att himmelriket vore det nyttigas rike och befintligt
överallt, där människan gör sin plikt». Redan vid stiftandet voro
medlemmarna femtio och hade i juli 1787 hunnit upp till det tredubbla
antalet. Mysticismen, som förut varit en övervägande
överklassrörelse, blev härigenom demokratisk och spred sig även till
medelklassen; bland de mera verksamma ledamöterna märka vi bryggaren
Roos, lektor Österman, predikanten Tybeck, flera fabrikörer,
rådmän, bankokommissarier o. s. v. Detta är av vikt för bedömandet
av den nu utbrytande striden mellan upplysning och övertro. För det
första voro upplysningens vapendragare icke en majoritet, som kastade
sig över en oskyldig minoritet. I verkligheten var det tvärtom. Och
för det andra var denna övertro icke längre oskadlig. Så länge den
var inskränkt till Gustav III, hertig Karl, Reuterholm och ett
jämförelsevis litet hovkotteri, var den icke vidare farlig. Men nu, när den började
genomsyra hela samhället, blev den en verklig fara för detta. Och
samtidigt som sällskapet hade djupa försänkningar inom medelklassen,
hade det höga beskyddare. 1787 blev hertig Karl en av sällskapets
protektorer »med erinran, att Gud är vår förnämste protektor». Också
andra höga herrar voro nitiska beskyddare av sällskapet: Liljencrantz,
Axelson, Josias Cederhielm m. fl., och kärntruppen, bestående av
Halldin, Wadström och bröderna Nordenskiöld, var ytterst energisk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
