Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mystiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
scholæ plumpare läst moralen i sin klass, än Halldin gjorde bägge
delarna med Gustav III och några av oss, vilkas omvändelse han
syntes åtaga sig, nämligen nuvarande rikskanslern, som då var
kammarherre, och mig, fattige syndare». Schröderheim fick höra
några beska sanningsord, som tyvärr voro mycket befogade. Han
gjorde en »terribel diatrib emot min hushållning, mitt hus, min
yppighet och slöseri, huru jag outrepasserade mina moyens, huru
vek och svag jag var emot kungen» m. m. På samma sätt
behandlade Halldin Gustav III, som fick sig en straffpredikan för sitt
förhållande till modern. Ett annat brev, skrivet i början av mars
1780, är ännu skarpare: »Ni, som pretenderar filosofens ära under
ett blint överlåtande åt kronans lysande bedrägligheter; Ni, som
nyttjar religionen att leda folket och dess ceremonier till ett
tidsfördriv; Ni, som utan att begagna Er av den uppenbarelse,
Försynen lämnat de dödliga, vill uppsöka, vad dess vishet förborgat,
och med oro utforska ert tillkommande tillstånd, då Ni ej kan
begagna det närvarande — jag har demaskerat Er». Han blev icke
straffad. Och märkvärdigt nog gjorde han ett starkt intryck på
konungen. I sin dagbok för den 14 mars 1780 berättar
Ehrensvärd, att konungen »fattat en dyr och ovärderlig föresats att ännu
mer än hitintills helga sitt hjärta åt religionen, åt allvarsamma
seder och försonlighet med den av sin släkt, med vilken han
kan finna sig i delo. Man tror, att detta skett både genom
anonyma brev, några framgivna av riksrådet greve Bielke, andra
av Schröderheim, ett av baron Axelson. Man har anledning att
tro, det den bekante Halldin, som nu börjat att föra en
exemplarisk, men sträng levnad och även skall äga visioner, härtill
bidragit». Att döma av Schröderheims anteckning, är denna
gissning alldeles riktig. Och några dagar senare skriver Ehrensvärd:
»Hans Maj:t gick uti gudstjänsten uti slottskapellet. Hovpredikanten
Kjellin predikade. Alla voro förundrade över denna devotion, men
de, som sågo Hans Maj:t uti dess inre rum, voro ännu mer
förundrade att se honom beständigt läsa uti bibeln och
kyrkohistorien, en lecture, som förut varit även så sällsynt som föga
eftersökt.» Gustav III hade således för en tid blivit omvänd, och till
de av Halldin väckta hörde även Munck och »Salomos visaste
vikarie». I mars 1780 fann nämligen hertigen, att det var hans
skyldighet »att föra en mera exemplarisk levnad än hittintills skett»,
han bröt med sin mätress, M:lle Eckerman, skrev till henne, att
båda borde »undfly en levnad, som både i Guds och människors
ögon vore förhatlig». På denna omvändelse trodde man dock
mindre än på konungens, och Ehrensvärd, som här citerats,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
