- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden /
124

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mystiken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

någon lämplig malmletare. Men så skrev Ulfklou från Småland,
dit han rest: »Jag har nu i en tjock skog funnit en svart gubbe,
som är onaturligt hemma i skattegrävningar och som grävt upp
över femton skatter. Ovannämnde gubbe vill jag taga med mig till
Stockholm. Han säger sig alldeles känna det mystiska huset, och
han vill i juli resa upp för att piska andarna till lydnad. På att
det skall lyckas, parerar han sin hals.» Gubben, Håkan Persson,
blev verkligen upphämtad från Småland, men andarna förblevo
obstinata, och trots sitt löfte kunde Håkan Persson ej piska dem
till lydnad. Han blev därför avskedad och ersatt med en annan,
som icke hade bättre framgång, trots det att han grävde natt efter
natt. 1785 antogs då en tredje grävare vid namn Axberg, som
själv tyckes hava varit litet profet. Han fordrade likväl att få
gräva ensam, blott med hjälp av sitt eget folk. Detta beviljades.
Men snart började man misstänka, att Axberg höll sina
arbetsgivare för narrar, och man fick reda på, att Axberg »grinat» över
att så kapitalt ha »lurat herrarna». Dessa beslöto nu i stor konselj
att straffa förbrytaren, lejde åtskilliga karlar, som kläddes ut och
som oförmodat skulle infinna sig i källaren och prygla upp Axberg.
Denne var dem likväl för slug. Han fick nys om planen och gav
sig i väg. Och med denna fars slutade guldgräveriet på
Österlånggatan.

Då denna sista akt utspelades, var Ulfklous makt över hertigen
redan bruten. Reuterholm, som var hans fiende och i honom
måhända anat en medtävlare, hade fått honom avlägsnad från
Stockholm. Genom brev sökte Ulfklou väl att upprätthålla förbindelsen
med hertigen, men kontakten blev allt lösare, och till sist försvann
Ulfklou i det obemärkta. Han dog dock först 1819.

Guldmakeriet.



Tyvärr blev hertigen ej bränd av dessa ständiga desillusioner,
utan fortfor under hela sitt liv att bliva bedragen av charlataner
och svärmare. Lika lättrogna voro konungen och hela aristokratien.
Den tanke, som mer eller mindre medvetet låg bakom alla dessa
nu skildrade barnsligheter, var densamma, som vi mött hos
medeltidens undergörare: att genom magien göra sig till herrar över hela
naturen. Under medeltiden var uppgiften särskilt att återfinna vad
man kallade »de vises sten», »lapis philosophorum». På kemisk
väg, genom att »rena» de fyra elementen eld, vatten, luft och jord
skulle man skaffa sig detta undergörande preparat, som dels, då
det framställdes i flytande form, var ett livselexir, som skänkte
hälsa och ungdom, dels, i sin fasta form, ägde förmågan att
förvandla alla oädla metaller till rent guld. Denna fantasi levde med
förnyad styrka upp på 1700-talet, och den tidens mest bekanta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free