- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden /
121

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mystiken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och höllo dragna värjor sinsemellan. Björnram gjorde några korsningar och
frammumlade vissa mystiska ord, varpå medhjälparen, som var undangömd,
småningom drog upp den ena masken med det vita tyget, som liknade en
svepning. Denna mask föreställde konung Gustav Adolfs ansikte. Den svängde
sig något vid uppdragningen och nedsläpptes åter ganska sakta. Den andra
fantomen åter föreställde konung Adolf Fredriks ansikte, varvid tillgick som
vid den förra. Ehuru jag hade sett hela tillställningen, så kan jag icke neka,
att detta spektakel hade något imponerande. Sedan de bägge fantomerna
voro nedsänkta, antändes förmodligen frön af lycopodium, som blixtrade med
ett sakta, blekt sken.»

Hedins avslöjanden störtade emellertid Björnram — ännu mera
kanske den omständigheten, att hans profetia om änkedrottningens
död ej slog in — och han försvann i obemärkthet. Men egendomligt
nog fortfor Reuterholm att tro på honom, och ej heller Gustav III
fick blicken öppnad för andeuppenbarelsernas verkliga karaktär.
Ty även efter Björnrams tid fortfor han att tro på dylika och har
själv beskrivit en besvärjelse, som han försökt sig med. Klockan
12 på natten gick han, endast iklädd nattskjorta, in i det s. k.
arbetsrummet, där han tände rökverk och läste de föreskrivna
mystiska bönerna. Tyvärr misslyckades experimentet, inga andar
kommo, och det enda resultatet var, att konungen hörde några
knäppningar i spiseln. Trots detta klena resultat förblev emellertid
Gustax III lika troende och var övertygad om, att han misslyckats,
därför att han begått något fel vid den ritual, han begagnat —
och dock var Gustav III ett bland sin tids bästa huvuden och
dessutom en av »upplysningens» förkämpar. Men 1700-talet förstod att
på ett för oss obegripligt sätt förena Voltaires skepticism med tron
på »kloka gubben» i Finland.

Ulfklou.



Den tredje av dessa undergörare, som nu uppträdde vid hovet,
löjtnant Henrik Gustaf Ulfklou, tyckes knappt hava varit någon
medveten bedragare utan själv trott på sina förutsägelser. Hans
specialitet var nämligen mindre andeuppenbarelser än spådomar, och
sådana strödde han frikostigt omkring sig utan — som det synes
— någon fruktan att bliva vederlagd av verkligheten. Vid hovet
uppenbarade han sig 1783, och intog då genast hertig Karl med
storm, under det att den eljes så lättlurade Reuterholm denna
gång var mera skarpsynt och ansåg honom blott såsom en charlatan;
måhända berodde detta därpå, att Ulfklou ej var vidare initierad i
frimurarvetenskapen. Hertig Karl skrev däremot till konungen, att
Ulfklou hade sådana »pouvoirer, så att ej någon av de oss hittills
kända uti detta ämnet kan med honom sättas i komparation, varken
i insikt eller makt». Björnram hade nu förlorat all kredit, och »äro
dess kyrkoarbeten ej av de bästa». Plommenfelt hade haft ytliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free