- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden /
113

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mystiken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»inköptes sedan från assistanskontoret och inreddes härligen. Där
samlades varje fredag de högre graderna. Kuskar och lakejer trodde
sig höra oss sjunga psalmer, och damerna påstodo, att vi var
fredagsafton luktade rökelse. Sällskapet tillväxte. Man hade väl helst valt
folk, som kunnat göra épreuverna
av sin födsel, men här i landet och
i den cirkel, man levde, skulle
antalet då bliva nog inskränkt. Man
emottog icke allenast parvenyer och
— för att nyttja den vanliga frasen
— les gens de la nouvelle
marchandise, utan även ofrälse.»

illustration placeholder
C. A. Plommenfelt.

Silhuett. Wadströmska samlingen. Finlands

nationalmuseum. Helsingfors.

Plommenfelt.



Den egentlige ledaren blev nu
Carl Anders Plommenfelt, brorson
till den under frihetstiden så
ryktbare köpmannen, börsvinglaren och
riksdagsmannen Thomas Plomgren
och son till dennes kompanjon.
Han var således ättling till en av
frihetstidens rikaste män och blev
på grund av faderns förtjänster i
detta avseende 1770 adlad med
namnet Plommenfelt. Såvitt man nu kan döma var han en
egendomlig blandning av begåvning, bedragare och narr med en
ovanligt stor portion högfärd och ett brinnande begär att komma sig
upp. Han valde de då för tiden bästa vägarna: hovet och
ordensväsendet. För det senare hade han alltid svärmat, och redan som
student hade han i Uppsala bildat en hemlig orden, i vilken
Oxenstierna och några andra blevo intagna. Receptionen skedde i den
kungliga trädgården och var för Oxenstierna jämförelsevis lindrig.
En annan recipient måste däremot genomgå svarare prov. Sedan
hans ögon bundits för, blev han bränd på läpparna, luggad, fick ett
rep om halsen och blev slutligen nedsänkt i en brunn. Några
hemligheter, som efter dessa svåra prov skulle uppenbaras, funnos
naturligtvis icke, och Oxenstierna blev efter detta ganska rasande på
Plommenfelt, vilket dock ej hindrade, att han senare, vid mognare
år, lät lika grundligt lura sig. Men den galghumor, som
Plommenfelt vid detta tillfälle utvecklade, bibehöll han även sedermera, när
han börjat med ett vida högre spel.

Vid tjugoett års ålder hade han anträtt en utländsk resa, som
sträckte sig till England, Frankrike, Tyskland och Italien. Såsom
det anstod en dylik ung richard, åtföljdes han på resan av icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free