Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkan och upplysningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Celsius[1] att komma på förslaget, men att endast sätta bredvid
honom någon, som vore mig behaglig, endera Troil, Waller eller
domprosten i Västerås (J. M. Fant), vilken dock på sedernas vägnar
jag skulle mindre önska, fast som politicus jag ansåg honom bäst.
Han har nog förstånd att kunna väl tjäna mig, om ärkebiskopens
sjuklighet vid en riksdag gav åt Linköpings stol presidium och
talmansämbetet, och han har nog många köttets svagheter för att
alltid vara i min dépendance. Men som + (= frimurare) så äro
dessa svagheter för mig på visst sätt en samvetssak. Troil har
dem ej, åtminstone det jag vet, och det är för mig nog; han har
förstånd, fermeté och capacité; jag tvivlar ej på hans tillgivenhet
för mig i denna stunden. Men allt är vanskligt i denna världen,
och biskopsstolen kan ändra mycket principer och tänkesätt, och
då finner man ej hos honom en fermeté och en capacité, oberoende
av bi-influence och mera incommode än Fantens svagheter.
Därföre har jag tagit det partiet att bliva neutral. Får Fanten förslaget
och ej Troil, är jag nöjd; får Troil förslaget och ej Fanten, är jag
ock nöjd. De ha bägge att tacka mig för en hastig och stor lycka.
Dock är den ene ärkebiskopsson, då den andre så gott som tiggde,
då jag drog honom ur sitt armod. Men vid detta binder jag ingen
tro. Jag har nog vant mig vid otacksamhet ibland präster. Celsii
namn faller naturligt ur pennan vid denna reflexion, och det är
också honom jag äntligen ej vill hava till Linköping».
Schröderheim hade icke orätt att svara: »Det är förundransvärt,
huru E. M. känner sitt folk!» Men denna kalla, pessimistiska och
illusionslösa analys av de olika kandidaterna till ett högt andligt
ämbete verkar nästan hemsk. De kyrkliga intressena betyda intet,
intet personernas moral och religion utan blott deras politiska
användbarhet. Och efter denna princip besattes ock de viktigare
prästerliga ämbetena under den gustavianska tiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
