Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Kyrkan och upplysningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samma buller och rörelse som på vardagarna. Det senare sökte
man väl avstyra genom åtskilliga polisförordningar, men de hjälpte
icke längre, och även vissa präster synas hava blivit smittade av den
nya tidens anda. Så anmärktes vid 1765—1766 års riksdag, att
hovpredikanterna ofta höllo sådana predikningar, »som innehålla
moraliska ämnen och yrka levernets förbättring med blotta förnuftets
bruk, varmedels ej annat ske kan, än att det uppenbarade ordet
måtte råka i osmak och vanvördnad». Och värre blev det
naturligtvis, sedan censuren 1766 avskaffats. Trots det att den teologiska
censuren ännu fanns kvar[1], klagade prästerskapet 1769 över, att
religionsfientliga böcker på främmande språk hoptals infördes i
landet, vilka »sorgfälligt på våra boklådor efterfrågas och med mycken
begärlighet läsas».
Chydenius och religionsfriheten.
Faktiskt var ortodoxismens välde således underminerat redan före
1772 års revolution, och genom denna fullbordades dess fall. För
det första blev det nu slut på riksdagsstyrelsen, och prästeståndet
förlorade därigenom högst betydligt i makt; mer än något annat
stånd blev det beroende av konungen, som utdelade stift och pastorat
efter vederbörandes foglighet och välförhållande. Och för det andra
hade nu en »upplysningsfilosof» kommit på tronen, angelägen om
att särskilt för utlandet ådagalägga sitt frisinne och sin tolerans.
Vid den första riksdag, som sammanträdde efter revolutionen,
framlades också ett förslag till religionsfrihet, visserligen icke av
regeringen, men på Gustav III:s tillskyndan. Förslaget väcktes i
prästeståndet av Chydenius, som därom konfererat med konungen och
fått löfte om hans understöd. Motiveringen var klokt nog anlagd
på att uppvisa de ekonomiska fördelarna för landet av en dylik
frihet, men ehuru dessa synpunkter nog voro bestämmande även
för Chydenius själv, hade han även andra motiv av en mera ideell
art. Han var en varm och uppriktig vän av tankefrihet och tolerans.
De fördomar — yttrar han — »äro Gudi lov länge sedan skingrade
att genom samvetstvång och förföljelser söka utrota villomeningar»,
och någon fara låg icke i en dylik tolerans: »Icke är Stockholm
blivet kalvinistiskt, ehuru de reformerte här i flera år haft sin
offentliga gudstjänst, icke är Danmark judiskt, fast detta osälla folket där
lever i fred och besöker sina synagogor offentligen, icke är Preussen
romerskt katolskt, fast dessa och andra främmande trosförvanter
där hava fri religionsövning». Förslaget väckte emellertid en våldsam
[1] Om boklådorna stadgade 1766 års förordning: »Dock vad angår skadliga böckers
införande och försäljande på boklådorna, förbliver tillsynen däröver hädanefter hos vårt
kanslikollegium och vederbörande konsistorier». I sak var emellertid en dylik kollegial
inspektion omöjlig, ty boklådorna kunde naturligtvis ej övervakas av några ämbetsverk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0116.html
