Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Akademierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pristävlingarna.
Sättet att frambringa en dylik, efter godkända mönster tillskapad
litteratur var naturligtvis detsamma, som förut praktiserats inom de
flesta akademier och vittra sällskap d. v. s. pristävlingar. Svenska
akademien skulle årligen på högtidsdagen utdela tvenne större pris,
ett i vältalighet och ett i poesi, och tvenne mindre »för dem, vilka
de förre närmast äro och såmedelst förtjäna accessit». Såsom ämnen
vid den första tävlingen bestämdes, i skaldekonsten: Konung Gustaf
Adolfs anträde till regeringen, och i vältalighet: Äreminne öfver
riksrådet och fältmarskalken Lennart Torstenson, grefve till Ortala. På
grund av enskilda donationer utsattes därjämte pris såväl för en
jämförelse »på Plutarchi sätt» mellan Oxenstierna och Richelieu
som för ett skaldestycke om bergverken. Om det förra ämnet
inkom ingen tävlingsskrift; om »bergverkens» öden har redan talats.
I skaldekonst fick akademien att bedöma tre skrifter, vilka först
granskades av Kellgren, Oxenstierna och Gyllenborg. Om nr 1 och
nr 2 yttrade Kellgren, »att den ena tyckes vara författad av en
tämligen god tänkare, som med möda sökt rimma, den andra av
en högst olycklig rimmare, som förgäves bråkat sitt huvud med att
tänka». Vad åter den tredje dikten beträffade, »så synes den mig
av det sanna snille och skriven med den visa och jämna
styrka, som utan tvivel lära göra den förtjänt av akademiens bifall
och högsta belöning». Detta blev även akademiens beslut, och
författaren, kopisten Nils Lorens Sjöberg, tilldömdes det stora priset.
Vår tid kan här knappt ställa sig på akademiens och Kellgrens
ståndpunkt. Sjöbergs poem är för oss ett ihåligt
deklamationsnummer, retoriskt och kyligt, trots författarens försök att av ämnet
elda sig till någon värme. Däremot är det i den stil, som då både
i Frankrike och i Sverige ansågs tillhöra odet, och det var
tydligen denna trohet mot de godkända mönstren, som gav utslaget.
Äreminnet över Torstenson.
För vältalighetspriset inkommo fyra skrifter, nr 1 och 2 av
okända författare, nr 3 av kopisten Samuel Niclas Casström, nr 4
av Gustav III. Såsom granskare tillsatte akademien Höpken,
Hermansson, Botin och Schröderheim. De två första äreminnena
befunnos genast omöjliga. Nr 1 liknade mera »personalia över greve
Torstnesson än ett äreminne»; nr 2 led av »fel mot språket, falska
tankar och uttryck», och då författaren velat vara hög eller rörande,
syntes han snarast löjlig. Återstodo således de båda andra
äreminnena. Det synes mer än sannolikt, att akademien varit okunnig
om, att konungen befann sig bland de tävlande. Detta framgår
redan av de fyra granskarnas sätt att behandla frågan. Höpken
hade ej avgivit något yttrande alls och blott antecknat, att han
ansåg nr 2 ovärdig ett pris; Hermansson hade insänt några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0085.html
