Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Skolor och universitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blev regeringen här snarast reaktionär. I ett 1785 avgivet
betänkande avstyrkte Nordin alla reformer av skolan. 1724 års
skolordning var god och borde bibehållas, och särskilt framhåller Nordin
faran av att giva moralen en filosofisk i stället för religiös
grundval. En dylik princip »är på vägen att sönderslita all ordning med
egoismens mångvälde. Den är redan inkommen under namn av
tankefrihet vid akademierna. Skolor och gymnasier äro på de flesta
ställen befredade för densamma, men skulle snart likaledes
översvämmas, om gamla skolordningar uti lärometod och disciplinen
förändrades.» Det blev således vid det gamla. Men i själva
verket betydde detta icke så mycket, ty de burgna klassernas,
barn gingo nästan aldrig i skola, och inom den privata
undervisningen var man ju alldeles oberoende av den föråldrade
skolordningen. Huvudämnet inom denna privata undervisning var i
regeln franska språket, och med språket följde utan tvivel åtskilliga
upplysningsidéer.
Universitetens förfall.
Universitetsundervisningen berördes heller icke, eller åtminstone
mycket litet, av den nya tidsandan, och universiteten stodo därför
under den gustavianska tiden lika illa till boks i den allmänna
opinionen som förut under frihetstiden. Men synpunkterna voro nästan
de motsatta. Då hade man funnit undervisningen föråldrad och
opraktisk, otjänlig för danande av »nyttiga» medborgare; nu fann
man den pedantisk och gagnlös för dem, som ville komma fram
inom det nya samhället och därför framför allt måste äga den
moderna salongsbildningen. Tidningarna, särskilt den nya tidens
språkrör, Stockholms-Posten, överflöda därför av sarkasmer mot de
antediluvianska institutionerna. Ljunggren har ur denna synpunkt gjort
ett florilegium ur Stockholms-Postens första årgångar. I en artikel
hånas den förut så högt skattade matematiken, som blott sysslade
med abstrakta saker, »som sällan äro till något gagn på jorden, om
icke för den, som vill ha en marcheroute till Saturnus». I en
annan artikel gycklas med botaniken, och där omtalas en stor
vetenskapsman, herr Durr, som upptäckt »en ny tagg på tisteln, en
variation av Cicuta, som skiljer sig från den vanliga genom två
små, svarta, kantiga, skrovliga, släta, sneda, tjocka, höga, nedböjda,
vitaktiga, stora knölar på roten». För naturvetenskapen hade man
numera ingen vördnad, och en Newton, en Linné och en Haller
sägas ingenting betyda mot en filosof som Voltaire. Universiteten,
där dessa kunskaper meddelades, voro efterblivna, pedantiska och
löjliga. Då en donation till ett välgörande ändamål omtalas, sker
det med tillägget, att donator långt mera förtjänade att ihågkommas
än den, som testamenterade någon del av sin förmögenhet till ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0056.html
