Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Dramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en ny teatertrupp till landet, vilken bar den klingande titeln Nordische
Comoedianten in hochdeutscher Sprache. Denna tyckes hava haft
en ganska blandad repertoar: folkskådespel såsom Doctor Faustus
och pickelhäringsfarser vid sidan av Molièrestycken. Truppen, som
endast då och då uppehöll sig i Stockholm, lämnade landet definitivt
1697 med anledning av kungssorgen. Samtidigt befann sig också
här ett italienskt sällskap under ledning av Sebastiano del Scio.
Vi känna föga till dessa truppers repertoar, men så vitt vi kunna
döma dels av några bevarade affischer från deras uppehåll i Sverige,
dels av de notiser, vi ha om samma truppers verksamhet i Tyskland,
var repertoaren av ett tämligen brokigt innehåll. Dessa resande
vandringstrupper hade i Tyskland och Holland utvecklats ur de
engelska komediantband, som vid 1500-talets slut och 1600-talets
början emigrerat till kontinenten, och de spelade därför ännu, ehuru
i en förgrovad form, den Shakspereska teaterns stycken, vidare andra,
som de lånat från 1600-talets italienska, spanska och franska teater,
för det tredje vissa dramer av antikiserande författare i Holland (såsom
Vondel) och Tyskland (såsom Gryphius), men i ett för scenen be-
arbetat och högst betydligt förändrat skick, för det fjärde pickel-
häringspel och för det femte vissa för tillfället skrivna skådespel ur
den samtida historien (t. ex. Karl I:s avrättning) samt dessutom stycken
såsom Den förlorade sonen, Adam och Eva m. fl. av en mer eller
mindre svårdefinierbar karaktär. För icke särskilt litteraturhistoriskt
skolade läsare torde arten vara mekt bekant genom Holbergs parodi
Ulysses von Ithacia.
1 regeln voro dessa dramer på prosa och på en avskyvärd kansli-
prosa, som särskilt på de patetiska ställena verkar odelat komisk.
Men för själva teaterns utveckling i Sverige hade dessa vandrings-
trupper dock en stor betydelse, och för vissa dramer från denna tid,
såsom Wollimhaus’ Dido, ligger tydligen deras teknik till grund.
Men den smak för fransk vitterhet, som gjorde sig gällande mot
slutet av Karl XI:s regering, återverkade även på dramat. Man vet,
att såväl Columbus som Werwing åtminstone varit betänkta på att
översätta stycken av Corneille och Molière, och 1684 uppfördes, så-
som jag redan nämnt, Racines Iphigénie av hovets damer. Det var
därför i enlighet med smakriktningen hos de bildade samhällsklasserna,
då regeringen på Nicodemus Tessins initiativ beslöt sig för att in-
kalla en fransk trupp. Detta sällskap, som anlände hit på hösten
1699 och stod under ledning av Rosidor, bestod av sju skådespelare,
sex skådespelerskor, tre sångare, en sångerska, fyra dansörer, en
dansös, fem musikanter och en dekoratör — således ett jämförelsevis
talrikt sällskap. Det förefaller att hava varit en bland de bättre
439
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
