Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418
1 i
H
aldrig etiketten i den slottsvärld, till vilken de höra, men de äga
heller intet kvar av vad kärleken under lägre tak kan hava av bor-
gerlig förtrolighet eller beräkning. Båda äro också stolt medvetna
om att tillhöra fåtalet av känslans aristokrati; de äro lyckliga och
olyckliga, som blott une belle âme eller une âme noble kan vara
det, och de känna denna distinktion mitt in i fröjd och förtvivlan,
som redan Dante aldrig glömde, att vad han genomgått, blott hade
giltighet för — un cor gentil.»
Denna kärlek sträcker dock en av sina rötter ned i renässansens
herdevärld. Även inom denna återfinna vi detta cor gentil, som
klappar hos Racines hjältar och hjältinnor, även där iakttaga vi
samma ovilja mot de starka, plebejiska sinnesrörelserna, samma
vördnad för det överförfinade sällskapsskickets fordringar och samma
ridderliga hängivenhet, och även inom denna värld bär känslan en
aristokratiskt blek hy, som erinrar oss om de nobelt matta och
diskreta färgtonerna i 1600-talets gobelänger.
Både språket och världsåskådningen äro den ideala poesiens, och
dock saknas icke heller här den realistiska underströmningen. I de
inströdda breven kunna vi studera 1600-talets överkultiverade, aristo-
kratiska brevstil och i samtalen tidens förfinade konversationston.
Men vi kunna gå ännu längre. Romanens herdar och herdinnor
äro i själva verket ej annat än förklädda kavaljerer och damer från
författarens egen samtid. Celadon blev den ideala omklädnaden för
en av societetens heroer, i Amaryllis dolde sig en av hovets kvinn-
liga skönheter, hela romanen blev en i diktens hölje framställd
skildring av tidens eller snarare den aristokratiska societetens egen
historia, och ett av dess retmedel bestod i lockelsen att finna nyckeln
till de gåtor, som romanen framställde. I viss mån var den ideala
romanen således också en realistisk.
Den var det även i det psykologiska intresset. I herderomanen
händer nämligen ganska litet; huvudvikten ligger på analysen av de
älskandes känslor, på deras tal och deras tankar, och själva till-
dragelserna äro få och föga invecklade. Men den psykologiska
analysen är ännu icke vår tids. Man befann sig ännu i filosofiens,
icke i naturvetenskapernas århundrade, och man föredrog att kon-
struera och analysera ett begrepp framför att skrida till en minutiös
undersökning av verkligheten. Psykologien inom herderomanen är
därför lika primitiv som inom sonetten.
Denna roman blev vid mitten av århundradet bekant i Sverige,
och i Kristinas Amarant-orden finna vi redan dess inverkan på
hovlivet hos oss. De förnämsta av utlandets herderomaner stude-
rades, och man sökte även överflytta dem till vårt språk; så hava
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
