Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Det franska inflytandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på Boileaus tid var på modet i Frankrike,
varken Triewald eller utlandet över huvud för-
innebörden i L’art poétique, det är sant, att
ägde den odlade och säkra smak, som kunnat
såsom jag redan nämnt, mera en förståndets man
och känslans. Och dock ägde även han en verk-
söken äro hans dikter dock av stor betydelse, och bredvid den
mera naiva karolinska tidens grova komik verka hans conter onek-
ligen såsom franska skönheter i mouche och puder vid sidan av
hederliga Stockholmsmatronor. Både genom sin form och sitt inne-
håll visa således dessa conter, att en ny tid står för dörren.
Triewald var,
än en fantasiens
lig hänförelse — för den poetiska formens renhet och för uttryckets
logiska klarhet. Med sin satirs gissel sökte han att driva ut bröllops-
och begravningspoeternas rimmarskara ur den svenska diktens hel-
gedom, och om han härvid än blott plagierade Boileaus tankar,
hade han dock gjort dessa till sina egna och var tydligen fylld av
den lära han förkunnade.
Genom nyromantikernas kritik har man vant sig vid att anse
denna lära såsom inbegreppet av allt småsinnat skolmästeri, och
man föreställer sig gärna Boileau såsom en knarrig gammal gubbe
i robe och allongeperuk, snusförnuftig, pedantisk och trångbröstad
- och dock var Boileau, då han skrev sin L’art poétique, en ung
man, Molière’s vän och vapenbroder och likt denne fylld av ung-
domens hela entusiasm för sanning inom liv och dikt. Denna dikt
var en stridsskrift mot onaturen och osanningen i den preciösa och
burleska poesi, som
Det är sant, att
stod den verkliga
Triewald ingalunda
sätta honom i stånd att uppfatta stilskillnaden mellan en Boileau,
en Scarron och en madame Deshoulières, från vilka alla han tagit
intryck och som han opartiskt efterbildat. Det är också sant, att
Triewald, särskilt att döma av hans kanske främsta litteratursatir,
i Boileaus klander av bombasmen och onaturen snarast ser ett krav
icke i främsta rummet på ideal sanning, utan på en från vardags-
livet lånad naturalism. Detta är ett karakteristiskt karolinskt drag,
som visar, huru fjärran den stilfulla franska idealismen i själva ver-
ket låg från germanens medfödda realism, och huru svårt det var
att omplantera den förra i svensk jord. Denna oförmåga att sen-
tera den ideala karaktären hos Boileaus stil röjer bäst, att Triewald
trots sina franska sympatier ständigt och innerst, liksom Holmström
och liksom marinisten Dahlstierna, förblev en god svensk poet för
den karolinska tiden.
Allt detta är sant. Men Boileau var dock av stor betydelse för
Triewald, ty från honom hämtade han flera för tiden nya och ban-
brytande tankar: att logikens lagar även inom diktkonsten ägde sin
398
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
