Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Det franska inflytandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det börjande religionshånet röjer sig i den — för övrigt ej
— från ett franskt original översatta dikten Susanna,1 och
Man än i dag med undran örat länar,
När man Susanna nämnas hör.
En given korg odödlig henne gör.
En härlig lön! Månn’ tro hon den förtjänar?
Två gubbar sökte sig hos henne ställa in
Med tandlös mun, grå hår, surögde, skrynkligt skinn
En sådan hade Messalina själv ej kysst!
Men om en hurtig sven, käck, i sin bästa gröda,
Till älskog född, enträgen, dristig, tyst,
Använt en lika kärlig möda
Att över henne segra få —
Månn’ tro hon hade ropat då?
Även
okvicka
i ett annat stycke riktar Triewald ett våldsamt anfall mot den tidens
läseri, pietismen; Triewald är för övrigt den förste svenske författare,
hos vilken jag funnit ett citat från Bayle’s bekanta Dictionnaire,
som under upplysningstidevarvets äldre skede ju var den ständigt
en annan dikt, Bref till Iris, uttalar
samma sats, som sedermera på ett mera elegant språk åter-
Kellgrens bekanta dikt Till Rosalie:
För det en skrynklig hud, en skinnsäck full med knoker
Ej köttsligt synda kan, fördömer sådant troll
All menlös ungdoms ro; den glad är, kallas toker,
Varmed hon hämnas vill, att hon ej rasa tål.
starkt påverkats. Mest kände han sig tilltalad av Boileau och La
Fontaine —- således av de mest utpräglade representanterna för
förståndspoesien under Ludvig XIV:s tidevarv, och själv var han till
hela sin läggning mera en förståndets än en fantasiens man. I
dikten fäste han sig företrädesvis vid den vårdade formen och det
klara, logiska uttrycket för tanken, och det var därför naturligt, att
han skulle bliva en hängiven beundrare av den fransk-klassiska
litteraturen. Alla de impulser från denna litteratur, vilka vi redan
iakttagit, finnas hos honom långt kraftigare än hos dem, med vilka
vi förut sysselsatt oss.
Den lascivitet, som röjer sig hos Holmström och Werwing, fram-
träder än bjärtare hos Triewald — så i hans frivola contes, i en
starkt sensuell dikt till Bellinde, i en översättning från engelskan,
i vilken den Stuartska restaurationspoesiens hela råa cynism tagit
sig ett rent vämjeligt uttryck, och i den originella dikten Gamla
jungfrurs beröm diskuterar han den sexuella frågan med en för-
domsfrihet, som erinrar om den gustavianska tidens och som visar,
att man i praktiken redan börjat att ganska fullständigt befria sig
från den kyrkliga moralen,
han
finnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
