Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Marinisterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
von Celse tillskrives Holmstrom författarskapet, men Lidén upp-
tager den bland Dahlstiernas dikter, och av språket framgår — dik-
ten är på Dalslandsdialekt — att Lidén haft rätt. Frånsett dessa
dikter har han endast skrivit några religiösa sonetter över Karl XI:s
frånfälle, ett par gravdikter, som stundom hava form av sonetter,
samt slutligen en översättning av Guarinis Pastor fido.1 Såsom
skald bör han således bedö-
mas efter sina förnämsta dik-
ter, griftkvädet över Karl XI
och Kämpavisan.
Den senare dikten skildrar
under allegoriens förklädnad
tsar Peters angrepp på Narva
och uppträder i form och ton
som en gammal medeltids-
ballad. Men vid 1600-talets
början hade man förlorat sin-
net för dess egendomligheter.
De gamla balladerna sjöngos
Väl fortfarande, om än endast
undantagsvis, inom de högre
kretsarna, även nya diktades,
om också dessa mera äro att
anse såsom ett uppkok på
de gamla, men i den folkliga
Gunno Dahlstierna.
Efter original i Lantmäterikontoret.
dikten börjar redan renässan-
sens herdevärld att tränga in,
och den burleska bondvisan
vinner nu popularitet framför den idealt hållna balladen — på
folkdiktens område en yttring av den karolinska tidens realism
och muntra levnadsmod. Då man därpå inom de mera litterära
kretsarna skulle återupptaga balladen, var det ej till den äkta,
gamla b Haden man vände sig, ty denna kände man nu föga till,
utan till halvlärda efterbildningar som Konung Carls wijsa eller
bondska »kämpavisor» i samma stil som Grimborg.
Man gör därför orätt, om man betraktar Giöta kiämpa-wisa så-
som ett försök i medeltidsballadens stil, utan vill man vara rättvis,
bör man utgå från den karolinska tidens uppfattning av »folkvisan»,
och då måste man medgiva, att imitationen alls icke är dålig och
att Dahlstierna här lyckats vida bättre än i sitt försök att efter-
1 En annan, dock aldrig tryckt översättning gjordes av den såsom originalförfattare
obetydlige Johan Tobias Geisler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
