Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Stiernhielm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326
I i
äro kända, och en framstående matematiker fäller därom det om-
dömet, att »Stiernhielms praktiska förmåga att göra noggranna iakt-
tagelser verkligen är förundransvärd». Däremot förblevo alla hans
andra matematiska arbeten — i algebra, geometri, trigonometri —■ ■
otryckta. Aret före Archimedes reformatas, 1643, hade han börjat
utgivandet av det språkarbete, som han själv förmodligen ansåg som
det viktigaste, han skrivit, nämligen Gambia swea och götha måles
fatebur, som väl delvis är identiskt med det förut omtalade forn-
svenska lexikon, med vilket han på 1630-talet var sysselsatt och som
vi nu endast känna genom hans brev. Men av Fateburen utkom
blott bokstaven A, och sedan stannade utgivandet av. För språk-
vetenskapen är detta kanske icke någon förlust, ty arbetets betydelse
ligger åt ett annat håll: i dess högeligen märkliga företal, till vilket
jag strax skall återkomma och som utgör ett motstycke till Thet
swenska språketz klagemål. Detta företal antyder ock, att Stiern-
hielm nu fått ett nytt intresse vid sidan av matematik, språk- och
fornforskning, nämligen diktkonsten, och 1647 skrev han sitt mest
berömda arbete Hercules. Möjligen var det dess popularitet, som
var anledningen till, att han nu kom att anlitas såsom hovpoet vid
de upptåg och baletter, som uppfördes inför drottningen. 1649 skrev
han den svenska texten till Then fångne Cupido och Fredz-Afl, 165°
till Lycksalighetens ähre-pracht och Virtutes repertæ och 1651 till
Parnassus triumphans. Men därmed slutade i stort sett hans verk-
samhet såsom poet. Med 1650-talet vände sig hans intressen till
filosofien, och hans flesta filosofiska arbeten skrevos under detta och
följande årtionden.
Med drottningens hov av lärda utlänningar tyckes han icke hava
haft någon beröring, och mot en av dem, Samuel Bochart, förfat-
tade han t. o. m. en stridsskrift, Anti-Bochartus, vilken han dock
icke utgav i tryck. Däremot synes han hava plägat umgänge med
den fint bildade franske ministern i Stockholm Chanut, som fick
ett starkt intryck av hans personlighet. Då Chanut 1651 lämnade
Sverige, skrev han till Karl Gustav ett brev, i vilket han även kom
att tala om Stiernhielm: »Jag vet ej, varpå det beror, att vi sätta
så ringa värde på det, vi själva äga. Om M. Stiernhielm skulle
leva i Frankrike eller Italien, skulle hans namn vara ryktbart. Men
Sverige, som från Frankrike och Italien söker draga till sig det bästa,
har ingen blick för sina egna tillgångar, uppskattar ej en i sitt slag
så sällsynt begåvning, som skulle göra sitt folk heder, om olyck-
ligtvis ej den satsen gällde, att ingen är profet i sitt eget land.»
Men om drottningen ej upptog honom i sitt vittra hov, kan hon
ej beskyllas för att hava varit avogt stämd mot honom. 1648 ut-
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
