Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Den metriska reformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här är ju stavelseantalet i varje vers detsamma — åtta sta-
velser — och även takten är regelbundet jambisk. Gå vi däre-
mot till den tredje strofen i samma psalm :
Maria moder, skär och ren,
Födde en son förutan men.
Ingen haver visst (vetat) eller tänkt,
Att jungfru födde oförkränkt.
så finna vi, att varje vers visserligen fortfarande har åtta stavelser,
men att höjningar och sänkningar följa alldeles oregelbundet på
varandra. Vi ha här både knittel och syllabisk vers, och någon
enhetlig versprincip fick man icke under 1500-talet. Knitteln var då
ojämförligt vanligast. Men vid 1600-talets början blir snarare den
syllabiska versen populär, hos oss liksom i Tyskland, och hos bägge
oftast utan hänsyn till betoningen. Till en del kan den syllabiska
versens popularitet möjligen hava berott på inflytande från den
franska kalvinismen. Kalvinistiska psalmer av Beza och Marot —
Vilka liksom all fransk vers voro syllabiska — hade av Lobwasser
översatts på tyska och från franska och tyska till svenska. Denna
syllabiska vers utan all hänsyn till betoningen uppträder nu icke blott
1 psalmen, utan också i dramat, men enklast kan väl fenomenet för-
klaras därav, att den tyska versen vid denna tid var sådan både i
psalmer, dramer och lärodikter. Hos oss skriver Messenius i sina
dramer genomgående en dylik vers. Den är rent avskyvärd, och ehuru
Messenius utan tvivel avsåg, att den skulle skanderas som knittel,
förstår man knappt, huru den kunnat läsas. Vi kunna taga ett
exempel, av vilket vi finna, att varje udda vers har tolv stavelser,
Varje jämn tio:
Varer alle välkomne till Uppsala by
Och så till denna komedia ny.
Adel, präster, köpmän och jungfruer sköna,
Ärliga matronor, var skall röna
I sanning stor nytta vårt spel med sig hava.
Giver oss till, om vi råka snava, etc.
Detta lika stavelseantal är, som man finner, emellertid något, som
man icke hör, utan blott kan räkna sig till på fingrarna. Det oaktat
klev denna barbariska vers den härskande under 1600-talets första
år, och den icke-syllabiska knitteln mera sällsynt.
Men så skedde en metrisk reform i Tyskland, och dess verk-
ningar sträckte sig snart också till Norden. 1624 utgav Opitz sin
Buch von der deutschen Poeterey, och i denna dekreterade han, att
Den syl-
labiska
versen.
Opitz.
307
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
