Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - De litterära strömningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tvivla i olyckan. Det stående temat i körsångerna är därför lyckans
obeständighet, och hjältens tragiska öde framstäldes enligt den tidens
estetik för att hos åskådarne åstadkomma en moralisk förbättring.
An starkare ljuder denna moraliserande ton i den lyriska dikten,
som blir allt mer och mer reflekterande och didaktisk.
Det är denna patriotiskt antikiserande strömning, som inleder
stormaktstidens diktning. Men utan att man ännu kan tala om
några litterära skolor, som medvetet uppträda mot och bekämpa
varandra — ty därtill var kulturen ännu för outvecklad — är det
dock obestridligt, att olika smakriktningar under denna tid avlöst
varandra. Stiernhielms Hercules blev i handskrift bekant i början
av 1650-talet och kom 1668 ut i ett för allmänheten avsett tryck,
och det är tydligen denna dikt, som behärskar smaken under
årtiondena 1650—1680. Men ej ens då fullständigt. Vid universi-
teten fortsatte latindiktningen såsom förut, och för borgarklassen
samt även för högre stående skrevos alltjämt bröllops- och be-
gravningsdikter i den stil, som utbildats redan under reformations-
tiden. Den visdiktning, som då börjat komma på modet, fortlevde
likaledes samt fick i Lucidor en ny representant, vilken är mycket
litet påverkad av Stiernhielm. Till sist hava vi pseudonymen
Skogekär Bärgbo, vilken är alldeles samtidig med Stiernhielm och
delvis förfäktar samma idéer, men som å den andra sidan icke
tagit några intryck av den antikiserande riktningen, utan i flera fall
står på en äldre ståndpunkt. I stort sett äro dock under dessa
decennier intrycken från antiken de övervägande. Stiernhielm söker
att i Hercules skapa ett antikt epos på svenskt språk, Hiärne ett
drama i Senecas stil och Columbus ett svenskt ode. De antika
Versformerna odlas flitigt, icke blott hexametern. Men Stiernhielm
avled 1672, Columbus 1679, och Hiärne hade redan förut av andra
sysselsättningar dragits bort från diktkonsten. Visserligen hade
Stiernhielm flera epigoner, bland dem Spegel, som fortsätta tradi-
tionen ända in på 1700-talet. Men redan på 1670-talet börjar antik-
förtjusningen att dö bort, och på 1680-talet kommer en ny ström-
ning, barocken, som likaledes huvudsakligen utgår från Italien.
Fullkomligt ny var denna riktning icke, ty redan Skogekär Bärgbo Barocken,
hade företrädesvis hämtat sin inspiration från den italienske skald,
som fortfarande, århundraden efter sin död, behärskade den italienska
lyriken, eller Petrarca. Men under det att Skogekär Bärgbo tagit
Petrarca själv till mönster, vände sig hans efterföljare till de italienska
Petrarca-imitatörerna på 1600-talet. Skillnaden är dock mera en
gradskillnad än en artskillnad, ty i själva verket låg den nya rikt-
ningen, barocken, redan i själva senrenässansen.
299
it
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
