Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Antikvitetskollegiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
svenska klosterhistoria, som han enligt Hadorph 1690 hade under
arbete; ett tredje arbete — Sweriges biskopars och clerkers
historia — som i denna förteckning säges vara mer än halvfärdigt,
är likaledes nu okänt. Det enda av hans många arbeten rörande
vår kyrkohistoria, som finnes tryckt, är hans Historias sveonum
gothorumque ecclesiasticæ libri quattuor (1689), en svensk kyrko-
historia, behandlande tiden från kristendomens införande till Sverker
Karlssons regering. I företalet yttrar han sig med skärpa om de
tomma hypoteser, på vilka hans föregångare1 byggt, och med en
viss rätt kan han beteckna sitt arbete såsom ett till arten annat:
det är verkligen ett allvarligt försök att grunda framställningen
endast på diplom och samtida relationer.
Såsom utgivare har han inskränkt sig till ett enda arbete, näm-
ligen tvenne levnadsteckningar över Ansgarius, av vilka den ena,
författad av Rimbertus, är en bland de viktigaste källskrifter, vi äga
rörande vår äldre historia; denna edition, S. Anscharii vita gemina,
utkom 1677.
Örnhielms namn är ock förbundet med ett praktverk, vilket vid
denna tid förbereddes och kanske påtagligast vittnar om den karo-
linska tidens högt uppdrivna fosterlandskärlek och dess begär att
inför utlandet visa, att det fordom så förbisedda Sverige verkligen
var i stånd att uppbära sin roll av stormakt. Arbetet är Suecia
antiqua et hodierna, det förnämsta i en hel följd av dylika prakt-
verk, som utgåvos under den karolinska tiden.2
Dahibergh. Äran av att hava planlagt detta arbete tillkommer förmyndar-
regeringen, som tydligen ville på ett storartat sätt fullända de ort-
beskrivningar, som pågått ända sedan Bureus’ dagar. 1661 erhöll
den bekante Erik Dahibergh — då ännu blott överstelöjtnant —■ i
uppdrag att avteckna Sveriges förnämsta städer, slott och gårdar
1 Därmed avsåg han väl dels den förut omtalade Baazius, men dels och framför
allt Petrus Bång, vars Priscorum sveo-gothorum ecclesia (1675) börjar Sveriges
kyrkohistoria med Adam för att sedermera via Magog och andra celebriteter nå fram
till — Ansgarius. Bland Örnhielms efterföljare kan man räkna ärkebiskop Spegel,
vars Swenska kyrkiohistoria (1707 —8) dock knappt kan anses såsom något självständigt
och betydande arbete, ehuru det ofta citerats. 1716 åtföljdes det av en urkunds-
samling, Skrifteliga bewis, som visserligen ej är vidare kritisk, men dock icke saknar
allt värde.
2 Hit hör ock Emanuelis Tesauri Historia om göthernas och longobardernas
regemente uti Italien, vartill texten skrevs av Örnhielm och kopparplåtarna gravera-
des av Truls Arwidsson efter de italienska sticken; tryckningen började 1692, men
verket utgavs först 1747. Vidare märkas praktverket Certamen equestre, vars koppar-
stick graverats av Eimart efter ritningar av Ehrenstrahl, Pufendorfs De rebus a Carolo
Gustavo gestis (1696), vars koppargravyrer stuckits efter Dahlberghs ritningar, flera av
Peringskiölds arbeten, Karl XII:s bibel, Campus Elysii m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
