Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Olaus Rudbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
o. s. v. •—■ klinga i våra öron mera såsom en dåres griller än såsom
vetenskapliga satser. Men för att rätt bedöma Atlantican får man
ej nöja sig med ett kortfattat referat, utan man bör gå till själva
arbetet. Rudbeck själv ber i företalet den läsare, »där intet haver
tid att detta verket en gång genomläsa, att han ock intet blad därav
läser, och där han intet haver tid det tio gånger igenom läsa, intet
heller läser en gång ... ty hela verket är såsom en ked, på vilken,
om en länk är förglömd, så binder hon intet, fast hon aldrig så
stark vore».
Detta yttrande har ofta anförts såsom en bland de mera komiska
godbitarna i Atlantican, men i viss mån har Rudbeck rätt. Hans
arbete är verkligen strängt systematiskt.1 Den senare satsen följer
logiskt ur den förra; är utgångspunkten riktig — och det förefaller
den verkligen i början vara — så är också slutsatsen bindande.
Den moderne forskaren upptäcker väl här och var ett obetydligt fel,
men dessa bliva först i sina konsekvenser fullt tydliga, och ur den
synpunkten liknar Atlantican Gullivers resor, där övergången från
verklighet till fantastisk dikt sker så omärkligt, att läsaren ej
observerar övergången, förr än han befinner sig mitt inne i en
diktad värld.
Man behöver blott läsa den ypperliga början, där Rudbeck fram-
iägger sin kritiska metod. Vill man studera ett folks fornhistoria och
tillmäter man folket en hög ålder, är det — säger han — sex vittnes-
börd, till vilka man bör taga hänsyn: först den hos folket levande
traditionen om dess härkomst o. s. v., för det andra de skriftliga
historiska källorna, för det tredje de geografiska förhållandena, för
det fjärde tillgången på jakt och fiske — ty i äldsta tider hämtade
folken ju härav hela sin näring —, för det femte den omständigheten,
att landet är tätt bebyggt och uppodlat, som ju häntyder på en
gammal kulturbygd, och för det sjätte rikedomen av fornminnen.
Det sätt, varpå Rudbeck utvecklar betydelsen av dessa kriterier, kan
väl kallas snillrikt, och dock finner man redan i denna utgångspunkt
grunden till alla misstagen i Atlantican. Liksom växten utvecklas
ur fröet, så hava dessa fullt naturligt vuxit fram ur dessa satser, som
han ställer i spetsen för sitt arbete.
Traditionen ägde för Rudbeck ett vida högre värde än för vår
tids forskning; den var till sitt väsen lika sann som historien, som
blott utgjorde en kodifiering av dessa gamla sägner. Skillnaden
låg egentligen blott i framställningens reda, ty traditionen är ofta
dunkel och av allegorisk innebörd. Men vilka följder ett dylikt
1 Detta gäller egentligen den första delen, där själva teorien framlägges. De övriga
lnnehålla huvudsakligen oordnade kollektaneer till denna.
259
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
