Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Bureus och den äldsta fornforskningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans flesta arbeten förblevo fragment;
233
men den nyktert forskande vetenskapsmannens egenskaper voro
icke Stiernhielms. Han mäktade aldrig att helt fördjupa sig i något
studium eller något arbete och föra detta till slut. Från hans hand
hava vi en oerhörd mängd påbörjade utkast och försök, men nästan
intet avslutat arbete, och de få, som verkligen blevo publicerade
— såsom hans upplagor av Ulfilas (1671) och Västgötalagen (1663) —
vittna alls icke fördelaktigt om hans noggrannhet. Betydande är ej
heller hans mot Cluverius riktade stridsskrift Anti-Cluverius (utg.
av Hadorph 1685), vari han med stöd av Jordanes’ auktoritet söker
visa, att goterna utvandrat från Sverige och ej — såsom Cluverius
förfäktat — från Preussen.
så hans svenska lexikon, Gambia svea och götha måles fatebur,
varav bokstaven A utkom 1643, hans påbörjade, aldrig fullbordade
angelsaksiska lexikon, etymologiska arbeten i mängd m. m. Det
etymologiska intresset tyckes för honom hava varit det huvudsakliga;
men såsom jag nyss utvecklat, saknade den tidens språkvetenskap
en fast metod, och ännu så länge trevade man sig blott fram i
språkens labyrint. Just dessa famlande försök måste emellertid locka
en man med Stiernhielms kraftiga fantasi och omfattande språk-
kunskap. Oförtrutet jämförde han också de mest heterogena språk
med varandra, överallt fann han likheter, och liksom Goropius
Becanus velat härleda alla språk från nederländskan, såg Stiernhielm
i dem dotterspråk av svenskan.
I våra dagar kunna vi medlidsamt draga på munnen åt Stiernhielms jäm-
förelser t. ex. mellan svenskan och magyariskan. Men språkvetenskapen måste
ju börja med dylika famlande försök att finna likheter, och på 1600-talets stånd-
punkt voro de nyss nämnda jämförelserna ej djärvare än Justus Lipsius’ pa-
ralleller mellan nederländskan och persiskan, som först av en senare forskning
visats båda tillhöra den indoeuropeiska språkstammen. Ofta äro Stiernhielms
etymologier för övrigt både fyndiga och riktiga, såsom t. ex. då han sammanställer
lat. aqua, got. ahva, sv. å; eller sv. (brud)gumme och gumjse), got. guma,
lat. homo; sv. fisk, lat. piscis; got. faihu, sv. fä, lat. pecus, pecunia,
och här angiver han icke blott riktigt betydelseövergången, utan anmärker
ock, att »bokstäverna b, p, f, v äro av en enda familj samt därför lätt utbytas
med varandra» — ett yttrande, som ju tangerar den berömda ljudlag, som se-
dermera upptäckts av Grimm. Vid andra tillfällen är han åtminstone fyndig,
såsom då han härleder bok av böja på den grund, att de gamles böcker eller
»Volumina» voro böjda eller hoprullade i form av en cylinder. I en mängd
— måhända de flesta — fall bero hans paralleller på tillfälliga likheter.
Hans allmänt hållna språkhistoriska inledning till Ulfilas vittnar
för övrigt om ett visst sinne för språkens bildning. Den gängse
åsikten hade varit, att hebreiskan varit världens äldsta språk
det, på vilket Gud talat till Adam — men att det vid den ba-
byloniska förbistringen uppstått 72 nya språk. Stiernhielm inlåter
; ; ... ■ • il.*V..., ■ ■ ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
