Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Bureus och den äldsta fornforskningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bureus.
BU R EUS OCH DEN ÄLDSTA
F O R N F O R S K N I N G E N
V naturvetenskapen hade det allmänna åskåd-
ningssättet ännu tagit föga intryck. Den
stora mängden var blott religiöst intres-
serad och såg helt visst tillvaron med
»Moses’ brillor» — för att använda Spegels
betecknande uttryck. Den egentliga veten-
skapen vid universiteten var filosofi. Men
det fanns ett bildat fåtal inom landet, som
börjat svärma för en ny vetenskap. Det var
fornforskningen eller kanske rättare: språk- och fornforskning, ty
vid denna tid kunna båda sägas hava sammanfallit. Väckelsen till
detta studium utgick från den originelle, mångkunnige Johannes
Thomæ Bureus (f. 1568, f 1652).
I motsats till samtidens övriga lärde var Bureus egentligen auto-
didakt. Han var därför jämförelsevis oberörd av de filosofiska och
teologiska fejder, som upprörde hans universitetsbildade samtida; 1
stället bröt han på egen hand väg och öppnade för forskningen
nya vidder, på vilka de andra ej funnit något för vetenskapen att
skörda. Redan på skolbänken började han på egen hand att lära
sig hebreiska — ett språk, som då torde hava varit så gott som
okänt i vårt land. De egendomliga bokstäverna och den allmänna
obekantskapen med detta Österlandets mäktiga språk, på vilket
Gud själv och patriarkerna ansågos hava uttalat sig — detta var
naturligtvis tillräckligt att giva hebreiskan karaktären av ett mystiskt,
hemlighetsfullt språk, som redan till sin art skilde sig från alla
andra, och därigenom att Bureus på egen hand sysslade med detta
språks gåtor, erhöllo de anlag för mystik, som väl redan av naturen
funnos hos honom, ny och rik näring.
I denna mystik fördes han snart allt djupare in. Då han var 23
år gammal, fick han — möjligen genom en tillfällighet — en kabba-
listisk bok i handen, nämligen »Arbatel: De magia veterum», vilken
tillskrives den bekante Agrippa von Nettesheim, och denna bekant-
226
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
