Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholm, dit de nyskapade kollegierna förlagts. I varje fall sam-
lade sig landets adliga ämbetsmän i huvudstaden. Då dessa år
dessutom voro tiden för aristokratiens kraftigaste utveckling, bidrog
naturligtvis inflyttningen av landets främsta och mest förmögna sam-
hällsklass i högst väsentlig grad till huvudstadens förkovran. Den gav
även anledning till en förändring av dess yttre fysionomi, i det att
nya, praktfulla adelspalats — såsom Oxenstiernas, De la Gardies,
Wrangels, Bondes m. fl. — nu började att resa sig vid sidan av den
äldre tidens anspråkslösa borgarhus. Och adeln under senare delen
av 1600-talet hade onekligen i viss mån blivit en annan än förut; den
hade allt mer blivit en civil ämbetsmannaklass, eller rättare: först
nu uppstod det en civil ämbetsmannaklass, vilken visserligen var
adlig, men till en icke ringa del rekryterades av borgarsöner, vilka
erhöllo adlig sköld. Den äldre vasatiden hade sökt att skapa ett
ämbetsmannastånd, men icke nått längre än till den ringaktade, om
ock fruktade skrivarklass, vars mest typiske representant är Göran
Persson. Först under Gustav Adolf och ännu mer under förmyn-
darregeringen börjar adeln att övergå i civil statstjänst. Ifrån att
hava varit oberoende, kring hela landet spridda jordbrukare bliva
frälsemannen nu företrädesvis civila och militära ämbetsmän. Redan
under Kristina stiga de ofrälse Johan Skytte och Adler Salvius till
rådsherrar på grund av civil duglighet, och under Karl XI följas de
av otaliga andra — Lindschöld, Björnklou m. fl.
Detta civila ämbetsmannastånd, koncentrerat i huvudstaden,
förmöget och bildat, hade naturligtvis en helt annan betydelse
för det litterära livet än den äldre tidens i regeln obildade,
jordbrukande frälseklass. Först med dessa civila ämbetsmän er-
hålla vi en litterär publik d. v. s. förutsättningen för en litteratur
i egentlig mening.
Men icke heller stadens gamla invånare blevo kvar på samma
ståndpunkt som under reformationstiden. Den nya perioden i Stock-
holms historia betecknar ock den svenska handelns uppblomstring,
och att så är, vittnar om den oerhörda energi, som det svenska
folket uppbjöd under dessa prövningens år. Denna kraftyttring var
så stark, att den räckte till icke blott att utföra Sveriges mest be-
tydande krig, utan även till att lämna ett överskott för den fred-
liga idens värv. Odhner anför några belysande siffror. 1635 gav
Stockholms tullkammare blott 50,000 rdr i inkomst, men tio år
senare hade denna inkomst stigit till 300,000 rdr. 1633 anslogs
rikets hela järntillverkning till 50,000 skeppund, men 1640 utskeppa-
des endast av stångjärn 85,000 skeppund, och 1642 hade denna
utförsel stigit till 135,000 skeppund. Även såsom handelsstad var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
