Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Drottning Kristina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
räknade över 500 handskrivna codices. Men nu har jag fått, jag
vet icke vad för skräp, varibland icke finnes en enda framstående
författare.» Och den förskingring av biblioteket, som börjat i Stock-
holm, fortgick under transporten till Rom. För att skaffa sig pengar
sålde drottningen i Brüssel icke blott smycken och tavlor, utan
ock manuskript. Likväl hade hon vid framkomsten kvar över två
tusen volymer.
Aven biblioteket övergick till kardinal Azzolino, men såldes av
dennes brorson till påven Alexander VIII (Ottoboni) för den löjligt
obetydliga summan av 8,000 piaster — de tryckta böckerna, som
man ej tyckes hava tillmätt något värde alls, förskingrades och
spriddes åt olika håll. Från svensk synpunkt var förlusten ej stor,
ty någon svensk bok tyckes Kristina ej hava ägt och, praktiskt
taget, heller inga svenska manuskript. Till de 1,900 handskrifter,
som påven uttog, lade han 400 från annat håll och bildade därav
en av det vatikanska bibliotekets huvudavdelningar, Bibliotheca
Alexandrina Reginæ. Men även en annan avdelning, Bibliotheca
Ottoboniana, stammar väsentligen från drottningens samling, ehuru
den först på 1700-talet införlivades med det vatikanska biblioteket.
Lika ivrig, som Kristina var att samla handskrifter, lika ivrig var Kristinas
hon att — så att säga — samla snillen. Namnen på dem äro nu akaclcm>-
ej längre bekanta för vår generation, och av 1600-talets snillen
känna vi Boileau, Racine, Molière och deras klass. Men för dem
hyste de latintalande humanisterna ett djupt förakt, och deras stor-
män voro andra: Vossius, Salmasius m. fl. Denna smak delade
Kristina obetingat. Den mest ansedde av dessa lärde var den
berömde Gerhard Vossius, och då han i följd av sin ålder ej kunde
komma hit, lyckades hon att locka hans likaledes berömde son
Isak till Sverige. Meningen var, att han skulle bliva vårdare av de
grekiska handskrifterna, liksom Freinsheimius av de latinska. Till
orientalisk bibliotekarie kallade hon en tredje lärd, tysken Christian
Ravius, varjämte en fjärde, Johann Heinrich Boeclerus, också anställdes
vid biblioteket. Uteslutande fästad vid hennes egen person var
däremot den mest betydande av dessa främlingar, samtidens störste
filosof, René Descartes, vilken på drottningens enträgna uppmaningar
beslöt sig för att resa till Stockholm. Dit kom han i oktober 1649
och tog in hos sin vän, den franske ministern Chanut. Hans enda
tjänsteåliggande var att föra filosofiska samtal med drottningen.
Men så föga betungande en dylik plats än förefaller oss vara, hade
den sina obehag. Kristina hade mycket tidiga vanor, och redan
kl- 4 på morgonen fick den ömtålige filosofen begiva sig från sin
bostad till slottet, där han träffade drottningen i hennes studierum,
149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
