Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Drottning Kristina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kristinas
konstsam-
lingar.
Den protestantiska religionen hade hon aldrig älskat, och i den
självbiografi, som hon skrev och som har formen av en inför Gud
avlagd bekännelse, yttrar hon: »Jag trodde aldrig på den religion,
i vilken jag var född. Jag hatade dödligt lutheranernas långa och
ständigt återkommande predikningar, men jag förstod, att jag måste
underkasta mig, ha tålamod och dölja, vad jag tänkte. När jag
sedan blivit litet större, skapade jag mig en religion för mig själv
i förbidan på den, som Du ingöt hos mig och till vilken jag av min
natur hade en så stark dragning. Du vet, huru mången gång och
på ett för hopen okänt språk jag bönfallit hos Dig om att bliva upp-
lyst och huru jag lovat att lyda Dig även för priset av mitt liv och
min lycka.»
Säkerligen är Kristina här fullt uppriktig, och den uppfostran,
hon fått av sin lärare, Johannes Matthiæ, hade nog icke varit utan
inflytande på hennes uppfattning av de svenska lutheranernas trånga
bekännelsefanatism. Och i följd av sin omfattande bildning, särskilt
i följd av sitt studium av den stoiska filosofien, kom hon att betrakta
protestantismen såsom en tarvlig underklassreligion, de lutherska
prästerna såsom obildade bondkaplaner, trånga och dogmatiska.
De, som hon beundrade, voro däremot katoliker, tänkare som Des-
cartes och diplomater som Chanut och Pimentel. Hela södern, som
var lärdomens och konstens hem, var ju katolsk, under det att
barbariet räddat sig till den protestantiska norden. Och till sist låg
nog, omedvetet för henne själv, bakom trosavsvärjelsen en hysterisk
kvinnas behov av starka retelser och omväxling, framför allt ett
begär att väcka uppseende. Hon avstod en krona, men efter detta
kom hon dock att betraktas såsom en drottning i andens rike.
För henne själv var denna litterära härskarställning utan tvivel
den förnämsta. Visserligen var det först i Rom, hon kunde skapa
sig det vittra hov, som var hennes ideal. Men redan i Sverige hade
hon sökt att omgiva sig med ett dylikt, och redan här började hon
de konstsamlingar, som gjorde henne världsberömd. Grunden till
dessa lades genom det krigsbyte, som 1648 togs i Prag, kejsar
Rudolfs ryktbara konstkabinett, som nu fördes till Sverige. Såsom
Granberg visat, har man likväl haft ganska felaktiga föreställningar
om detta. Samlingen bestod av fyra avdelningar: konst, konst-
industri, dyrbarheter och naturhistoria. Den sista avdelningen var
alldeles värdelös och utgjordes huvudsakligen av kuriosa (såsom ena
handen av en — sirén); avdelningen dyrbarheter var däremot oerhört
rik och likaså den för konstindustri — där bl. a. fanns Karl V:s
ryktbara sköld, som nu befinner sig på Skokloster. Konstavdel-
ningen var däremot jämförelsevis svag och bestod till en icke ringa
146
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
