Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reformationstiden - Olavus Petri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
munnen, men hon måste stå i hjärtat. Därför är den bön, vi alltid
skola hava, en innerlig trängtan, åstundan och hjärtans begäran till
det oss behov göres. En sådan innerlig begäran kan alltid vara i
hjärtat, evad vi göra. Såsom det är med den, som sitter i fängelse,
evad han gör, äter eller dricker, sover eller vakar, ligger eller
sitter, då haver han ju alltid en innerlig trängtan därefter, att han
måtte varda lös. Så skola ock vi hava en idkelig trängtan därefter,
att Gud ville giva sin nåd därtill, att hans namn varder helgat i
oss, att hans rike måtte tillkomma, att hans vilja ske måtte och
annat sådant, som vi begära. Och detta är en andelig bön, och
ligger all makten på henne. Men den bön, som sker med munnen,
är en ringa sak mot denna andeliga bön.»
Den rätta gudstjänsten består i lydnad för Guds bud, men dessa
bud, så vitt de avse utvärtes gärningar, innefattas i budet att älska
nästan. Därför är »allt räknandes för gudstjänst, som var och en
i sin stadga och ämbete gör sin nästa till godo, som Gud honom
befallt haver, och är så räknandes för gudstjänst, att mannen arbetar för
hustru och barn och barnen för sina föräldrar. Men den gudstjänst,
som icke efter Guds ord utan efter människofunder uppkommen
är, är en fåfänglig gudstjänst... Läsa och sjunga sju kyrkans tider
är icke Guds bud, som tillförene bevisat är. Den som efter Guds
befallning predikar, att hans medmänniskor skola hava nytta och
gagn därav, han tjänar Gud; men att höra predikan kan ingalunda
räknas såsom gudstjänst; sammaledes är sägandes om mässan. Taga
vigvatten, bränna ljus och annat sådant, som nu tillgår, haver Gud
icke budit.»
Protestantismens huvudgrundsats med avseende på människans
förhållande till Gud — att detta skulle vara fritt och personligt —
hade Olavus Petri således med styrka hävdat, och i sin ringaktning
för den yttre gudstjänsten hade han t. o. m. gått längre än de
tyska meningsfränderna. Också protestantismens huvudgrundsatser
om människans förhållande till världen funno i honom en hängiven
och följdriktig förkämpe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
