Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatiden - Mystik och skolastik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utvecklar sig den mystiska spekulationen. I själva verket är Matthias
den siste skolastikern i Sverige.
Skillnaden mellan skolastik och mystik var dock, mera än man
antagit, en temperamentssak. Även hos skolastikern spåras ofta ett
drag av mystik, och de vetenskapligt bildade mystikerna stodo i
regeln på den skolästiska filosofiens grundval. Den mystiska känslo-
glöden i deras skrifter bryter sig på ett egendomligt sätt mot de
abstrakta spekulationer, som de sedan studietiden varit vana att röra
sig med och vilkas oförenlighet med mystiken de aldrig kände.
Men en dylik motsägelse är i själva verket karakteristisk för medel-
tidens känslovärld, och i gotiken, som så troget speglar denna,
möta vi samma förening av svärmisk mystik och klart, logiskt för-
stånd. Samma brytning återfinnes ock hos den man, som kanske
är den mest sympatiske och den finast danade av vår medeltids
författare — hos Petrus de Dacia.
Petrus de Dacia föddes på Gotland troligen på 1230-talet. Av
ett vekt och svärmiskt lynne, lyssnade han redan såsom barn med hän-
förelse till de berättelser om helgonens underverk, på vilka medel-
tiden var så rik, och dessa troslivets bragder tedde sig för hans
fantasi i en så guldskimrande dager, att i jämförelse med dem
— såsom han själv säger — »började världen och dess njutningar
att blekna».
Hans barndom förflöt under dylika drömmar, och då han såsom
en ung man stod färdig att inträda i livet, föredrog han att draga
sig undan dess kamp för att i klostercellen söka den frid, som
världen icke kunde giva. Han blev dominikanermunk. Sin novis-
tid tillbringade han i ett danskt kloster, där hans begåvning tyckes
hava tilldragit sig provincialpriorns uppmärksamhet, och i varje
fall beslöt man att utbilda honom till lektor, den viktigaste för-
troendeposten inom orden. Var han genomgått sin kurs såsom
scolaris, veta vi ej, men 1266 skickades han till det studium
generale, som orden hade i Köln. Där gjorde han efter någon tid
bekantskap med en ung kvinna, Kristina från byn Stumbelen (ml
Stommeln) i närheten av Köln, och denna bekantskap blev av en
avgörande betydelse för hans liv. Ända från barndomen — säger
han — hade jag hyst en obestämd trängtan, »att Herren i sin nåd
skulle värdigas på så sätt söka mig, att han visade mig någon aV
sina tjänare, genom vilken jag säkert och klart, ej blott genom ord
utan genom gärningar och föredömen, kunde lära mig fatta de he-
liges liv, någon, till vilken jag i hjärtlig kärlek kunde sluta mig, aV
vilkens gärningar jag kunde uppbyggas och av vilkens fromhet jag
skulle eldas och ryckas bort från den världströtthet, som från barn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
