Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatiden - Balladen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller försångerska, som »sjöng före» själva dikten, under det att
samtliga deltagare instämde i refrängen. De dansande höllo var-
andra i händerna och voro uppställda i en — vanligen sluten —
ring samt avancerade långsamt mot vänster under ackompanjemang
av sången eller några enkla instrument. Carolens strof bestod antag-
ligen äldst av två verser med refräng. Om själva innehållet är det
svårt att yttra något bestämt, då man nästan endast äger fragment
och refränger i behåll, men som det synes besjöng carolen dels
romantiska händelser — såsom våra ballader —, dels gick den ut
på ett lovprisande av våren och av kärleken; vanligen tyckes inne-
hållet hava varit övervägande lyriskt, ehuru med en episk utgångs-
punkt.
Från Frankrike spredo sig dansen och dänsvisan redan tidigt på
i loo-talet till Tyskland. Men dansvisan tyckes där, såsom Steenstrup
visat, hava varit rent lyrisk, bestått av enstrofiga erotiska och sati-
riska verser, och det uppslag till en episk-lyrisk dansvisa, som fanns
hos den franska carolen, utvecklades icke av tyskarna. Från medel-
tiden hava de kärleksvisor, »Tagelieder», majsånger, studentvisor
o. d., vidare historiska visor, några ytterst få visor om riddare och
»kämpar», men till dem dansade man icke. Antagligen voro dessa
riddar- och kämpavisor på elvahundratalet ganska talrika — det är
de, som ligga bakom den medeltida nationella tyska epiken, och vi
hava även många underrättelser om dem —, men de hava nästan
alla gått förlorade, och de tyckas, som sagt, aldrig hava varit dans-
visor. Från Tyskland kunna vi således ej hava fått vår medeltids-
ballad, och det är även påfallande, huru jämförelsevis få de tyska
ämnena äro i våra ballader.
Enligt Steenstrups mening var ej heller den engelska balladen en
dansvisa. Som bekant äro de engelska och skotska balladerna
rnycket talrika och hava även en stor frändskap med de nordiska.
Men Steenstrup ifrågasätter först deras ålder. Från den egentliga
medeltiden hava vi knappast en enda verklig engelsk eller skotsk
ballad, utan de äldsta föreligga först i tryck från slutet av 1400-talet.
Det kan — säger han — »väl ej lida något tvivel, att man under
medeltidens äldre del sjöng till dans, men frågan är denna, om de
engelska balladerna från den tid, vi känna dem, och i den form, i
vilken de nu föreligga, ha tjänstgjort vid dans». I medeltida källor
- fortsätter han — har jag förgäves sökt efter bevis för en av
balladsång beledsagad dans. Minstrelerna sjöngo väl ofta ballader,
°ch många äro diktade av dem, men när man dansade, var det
efter minstrelens eller en annan musikants spel på giga, flöjt eller
born. I Canterbury tales hade Chaucer ju ett ypperligt tillfälle att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
